Slickepinne, modell större

Man brukar ju säga “don efter person”, så slickepinnar för kvigor måste vara av lite större modell än dom som vi brukar äta:

Slicksten

Det är frågan om en slicksten, eller saltsten, som kvigorna slickar på. Då vi inte har några ändamålsenliga ställningar i boxarna, så konstruerade Antte sin egen. Det enda som behövdes var en stängselkäpp, alltså en sådan käpp som används i elstängslen.
Han lade ner käppen i ett rör som finns mellan två boxar, trädde stenen på käppen och tadaa; slickepinnen var färdig! 😀

Man märker nog tydligt att alla djur inte är i behov av salt och andra mineralämnen, medan andra sedan gärna står och slickar på stenen. Därför kan man också ha stenen fritt åtkomlig för djuren, då man inte behöver vara rädd för att någon äter för mycket av det goda.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!