Jag har försökt få ritningarna i någorlunda snygg form men det är minsann inte lätt eftersom det finns tiotals olika nivåer på dem och man ser sällan på alla nivåer tillika – då blir allt ett enda klotter. Men nu börjar jag ge upp och publicerar dem i mindre snyggt skick eftersom jag lovade göra det. Om nån vill ha närmare information så kan jag skicka ritningarna i DWG-format. Åtminstone med BricsCAD kan man titta på dem relativt billigt. Programmet finns både för Windows och Linux.
Huset till vänster på bilden är den gamla ladugården som den nya torken (till höger) är byggd ihop med. Bilden visar en genomskärning men hela ritningen finns i Umtork25_7_2010 i PDF-format. Jag försökte sätta in hela ritningen i DWG-format här men det godkände inte systemet utan påstod att uppladdningen bryter mot säkerhetsreglerna (Mårten: Den som vill ha den i DWG format kan ladda ner den här.)
Litet data om torken: Den är 14×12 meter (plåtyta) och höjden i nedre våningen är tre meter. Hela huset är tio meter högt och inbyggt i en backe med en stödmur mot två sidor så man kan köra in direkt från dessa sidor. Dessa två sidor består helt av dörrar så mankan köra in fritt var som helst.
Mellantaket är dimensionerat för tio tons axeltryck och består av 25 cm blankor på kant med tio cm mellanrum (prima kvistfritt tallvirke). Stommen till huset är köpt och har kraftiga I-pelare som håller upp taket. Detta så att inverkan på plåten är minimal.
Det finns stora luckor mot flislagret på ena sidan så man kan öppna hela sidan till en höjd på 100 cm och skuffa ned flisen med frontlastare. Under takstolarna finns det växthusplast så det bildas en luftkanal under plåttaket med en höjd på 150 cm. Luften tas in genom luckor på ena sidan (hela sidan kan öppnas) och värms upp av solen under plåttaket innan den förs ned till den 120 cm dubbelfläkt som drivs av en 160 hk Daimler-Benz dieselmotor (från en gammal brandbil).
Under mellantaket finns det 96 luckor som kan öppnas så att luften blåser exakt där den skall. Man behöver alltså inte ha en hel lår full. Det finns förresten inga fasta lårar utan alla skalmar kan plockas bort så hela plåten är körbar med traktor. Hela nedre våningen är förstås lufttät och fungerar som lagerutrymme tillika.
Det finns ett mätsystem kopplat till torken som övervakar luftens fukthalt hela tiden samt temperaturen på en mängd punkter. Dessutom övervakas inkommande lufts fukthalt och temperatur samt motorns temperatur och oljetryck. Alla uppgifter finns på nätet så man kan se på dem varifrån som helst i världen (här – se på “nyytorktemp” !). Men just nu är inte alla mätpunkter inkopplade eftersom torkperioden är slut.
Torken började byggas år 1997 så det tog 13 år att få den färdig. Men det var nog litet dåligt med motivationen under många år då vetepriserna var så usla. Men nu är den i bruk i alla fall …
Du milde vad snyggt!! Och smart. En sån vill jag också ha…. 🙂
Jo, men inte var det direkt lönsamt – även om jag fick en del betald då jag sparade två års skörd och sålde nu då priserna var nästan fördubblade. Möjligen får jag tillbaka investeringarna i material men arbetet får jag nog sätta på kontot “Hobby”. Nå, sämre hobbyn kan man ju ha …
Hela jordbruket är mer eller mindre hobby för den delen men det är inte illa att klara sej på sin hobby. Även om det inte finns pengar och fritiden också går till samma hobby :-).
En fråga av rent teknisk art: luftkanalen under plåten är ju enormt stor mot vad som är brukligt (3 m i takhöjd). Förlorar man inte en del kapacitet där?
Mycket bra fråga !
Nä, det är just det att de gamla kalluftstorkarna hade för små kanaler och därför inte fungerade. Enligt fysikens lagar så blir tryckförlusten högre ju snabbare luften rör sej, dvs. ju mindre kanalen är. Däremot får kanalen vara hur stor som helst – man förlorar inget !
Hej, Mats!
De har haft en lite billigare version än Nisses tork i Koneviesti för några år sedan, där de kippar direkt i lårarna och tömmer med frontlastare. Luftkanalen var inte så hög i exemplet. Solförvärmning av luften har de också, men i minsta laget. I tidningens exempeltork torkar de också flis och hö förutom säd, om jag kommer ihåg rätt. Tidningen borde finnas i arkivet.
Skulle inte vara så dålig ide om t.ex. MTT skulle utveckla planeringsanvisningar för en dylik torktyp, med dagens lönsamhet i beaktande. De stora tillverkarna är kanske inte intresserade av att börja bygga moduler, men det finns ju många andra som kan bygga själv, och kanske kan utveckla idéerna vidare.
Den körbara kalluftstorken är ingen ny uppfinning utan har använts internationellt länge. Den nordiska varianten utvecklades för omkring 20 år sedan i Östergötland och kallas därför “östgötatorken”. Därifrån fick jag också idén även om jag lade hela nedre våningen som huvudkanal. Östgötatorkarna byggdes på nedre våningen så att säja.
Problemet är alltid att vi här i norr behöver MYCKET MER LUFT per ton för att det skall torka och därför är det farligt att låta rådgivarna “flytta” lösningar hit. Då jag började bygga 1975 så hade vi kontakt med en rådgivare från Lantbrukssällskapet (som hade varit i USA) och som inte alls förstod fysiken. Det fanns en rekommendation att lufthastigheten skulle vara 5 m/s och rådgivaren trodde att man inte fick avvika från det fastän det bara var en övre gräns och det är bättre ju långsammare luften strömmar. Efter det anlitar jag aldrig rådgivare utan planerar själv.
Svenskarna har en hel del bra skrifter om kalluftstorkar men TRO INTE på luftmängderna utan fördubbla dem utan vidare. Också rekommendationerna om tillsatsvärme är ren smörja. Jag byggde tillsatsvärme till torken 1975 men har aldrig behövt använda den. Den är STOR luftmängd som gäller och inget annat !
Jag surfade litet om kalluftstorkar på nätet och i SLU:s rekommendationer finns det paragrafer som:
“Torkning med enbart kalluft är oacceptabel. Kalluftstorkar skall alltid kompletteras med tillsatsvärme.”
Det är ren smörja och visar bara att man inte skall tro på allting som “experterna” påstår. Jag har torkat med enbart kalluft i över 35 år och det har fungerat utmärkt. Men de luftmängder som SLU använder är alldeles för små och/eller lagren för tjocka.
Det bästa är att sätta sej själv in i hur det fungerar så man vet VARFÖR och inte bara godtar mer eller mindre felaktiga “rekommendationer”.
Faktum är att MTT har gett ut en guide om körbara torkar! Den heter “Ajonkestävä monikäyttöinen kylmäilmakuivuri”, nr 8/2000 i serien Vakolan rakennusratkaisuja. Fanns åtminstone för nåt år sedan att beställa på nätet för några tior.
Den torken var för övrigt ett intressant exempel på hur mångsidig en bra kalluftstork är. Förutom spannmål torkade man nämligen lök i den. 🙂 Jag har läst om svenska jordbrukare som använt kalluftstorken till att torka bräder.
Min “universella modultork” 🙂 är avsedd för torkning av allting – också virke. Då jag planerade den så såg det mörkt ut för veteodlingen i Finland så tanken var att det skulle kunna användas för allt möjligt – som just virke.
Den som vill kolla på Nisses ritning i DWG format kan ladda ner den här.
Fint, tack !
Nå joo….. men vi som int fixar 500 sidor på en kväll (natt – o dessutom fattar vad man läst…! 🙂 ) sku nog gärna se att rådgivningen och forskningen vet vad de talar om.
På något vis kopplar jag det här att t.ex. rådgivare eller andra experter kanske inte tänkt till slut hänger ihop med resultattänkandet, eller kanske snarare sättet att mäta resultaten: Det är antalet t.ex. uppgjorda planer som räknas/ger inkomsterna – inte hur bra de fungerar!
Den där MTT-torkbeskrivningen är faktiskt rätt fältmässig. C. 15 sidor och mycket bilder. Stort och tydligt typsnitt. 🙂
Rådgivarna borde absolut veta vad de pratar om men i slutändan är det ändå bonden som måste avgöra vad han gör. Han måste åtminstone försöka ta reda på vilka kriterier experterna har använt och om dessa kriterier passar in på just hans gård. Alla är ju olika.
Det krävs en väldig massa kunskap av bonden på en mängd olika områden för att han skall veta exakt vad det är frågan om. Inte är det så lätt som att bara så och skörda …
Jag har visserligen utbildning som ingenjör men mest nytta har jag av det jag lärt mej utanför Tekniska högskolan, av grannar och av självstudier. Inte är teoretisk datateknik så väldigt användbar inom jordbruket (ännu åtminstone …).
Visst tar du väl tillvara spillvärmen från dieselmotorn också, som ett tillägg till solvärmen…det torde ju ändå handla om rätt många kW, vilket ju vore synd att bara blåsa ut åt kråkorna?
Jovisst, men allt är inte än färdigt installerat. Ett problem är att jag arbetade flera dagar i mitt anletes svett i somras men fick bara två små hål på 20×40 cm i betongmuren mellan motorn och fläkten. Men visst skall de göras större och så skall avgasröret gå genom luftintagskanalen upp genom taket så den värmen också kommer till godo.