Det är märkligt ibland vilka aha-upplevelser man kan få av vissa saker. För att sakta puffa över diskussionen från markbundna saker som torkritningar skall jag nu sväva ut i mera extensiella frågor. Jag har alltid varit mycket intresserad av beteendevetenskapliga frågor, både vad gäller djur och människor, och om sådant handlar detta i allra högsta grad.
I går eftermiddag lastade vi ett släp havre vid torken. Det var inte min havre utan kompanjonens, men jag var nu i alla fall med och flyttade vagnen tillsammans med honom. Den historien kom att innefatta en s.k “nära-råtta-upplevelse”. Själv slapp jag denna gång se kräket men kompanjonen blev nästan överkörd av densamma i torkkällaren.
Jag har ofta föundrats själv över min totala ovilja att samarbeta med råttor. Jag som inte räds varken ormar, spindlar eller större djur utan tycker att alla borde få finnas och uppskattas, jag får höjd puls och blir yr när jag ser en råtta, oberoende om det är på bild eller i verkligheten.
Jag har alltid trott att detta haft att göra med en upplevelse i tonåren när jag stod bredvid en kille som blev anfallen av en bamse-råtta i vårt svinhus. Den kom flygande genom luften med ett tjutande läte och siktade på offrets hals. En erbarmligt otrevlig upplevelse som dock slutade 1-0 till den mänskliga rasen.
För några år sedan ramlade dock jag över ett personlighetstest i tidningen Illustrerad Vetenskap. Det var inget sådant där som man bara svepte genom utan det tog några timmar i anspråk att genomföra det, och resultatet gjorde mig ganska häpen.
Det jag kunde läsa som utvärdering av mig själv var följande:
“Din mest framträdande egenskap är något som varit viktig för människosläktets evolution. Tyvärr lever du några tusen år för sent! Din främsta egenskap är att kunna förutse och avvärja farosituationer, något som var viktigt när släktets fortbestånd var beroende av överlevnad. Detta gör bla att du genetiskt har en inbyggd avsky mot djur som kan förorsaka fara, närmast då osynliga faror i form av tex smittosjukdomar. Detta gör att du kan ha svårt att hantera gnagare, främst råttor”
Dessutom visade testet att jag har en egenskap som ligger dåligt i tiden i dag, nämligen avsaknad avförmåga till punktlighet, något som enligt testet skall vara en viktig faktor för framgång i vår tid. Detta är jag ju illa medveten om själv men ändå känns det märkligt att någon kan komma fram till det genom att ställa ett antal konstiga frågor.
Tanken svindlar lite, är vi bara en produkt av vår genetiska kod, eller kan vi överhuvudtaget påverka våra liv själva. Är vi som vi är, eller kan man förändra sitt beteende om man vill. Eller är lösningen till att så många människor mår dåligt idag helt enkelt att man hamnat på fel ställe, man lever inte i samklang med sin genetiska kod?
Jag vet i varje fall att tillsammans med en råtta är jag definitivt på fel ställe….
Det är väl mest “rått-kemi” :-).
Men jag avskyr också råttor och blir direkt mordisk då jag ser nån. Jag minns mycket bra att råttor gnagde sönder värmeledningen (plast) i mitt arbetsrum i stallet och jag hade ett jättejobb att bära ut allting och byta golvskivor (spånskivor).
Det är krig på liv och död med råttorna och femton råttfällor på olika ställen så att den som vågar sej hit går till de sälla jaktmarkerna omedelbart.
Som ett tips: Rökt fläsk kan råttorna inte motstå …
Råttor och andra dylika kryp behöver inte finnas i närheten av mig. Avsky är nog ett för lindrigt begrepp för att beskriva vad jag tycker om dem.
Följande är lite pinsamt att medge, men en annan djurgrupp som är lite liknande är fåglar. Och nej , jag har ingen aning om vad detta beror på men en liten (?!) talgoxe som i misstag flyger in i huset , brukar nog leda till en förhöjd stressnivå hos mig. O han jag är gift med brukar ju få sig ett gott skratt, men det kan jag nog gärna stå för! 🙂