Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb! Visa alla inlägg av Sonja
Det var minsann inte “stående bord” den här gången. 😉 Söt krabat.
Det där har jag ännu inte sett dikorna göra. De reser sig alltid när kalven kommer och vill dia, men jag har sett mjölkkor ligga under “mattiden”. Undrar om det är en slump eller nån sorts skillnad i beteendemönster?
Söt är hon och stor! Hon är endast ett halvt dygn gammal på videon. Tacka vet jag det att hon kom ut några dagar i förväg och inte några dagar för sent.
Nog är dikor och mjölkkor så nära varandra att jag har svårt att tro att de har några större skillnader i beteendet. Fast vem vet, men inte gör ju alla mjölkkor så här heller utan de flesta stiger nog upp.