Ur gängorna

Snöfallet som kom på onsdag påminde om att vintern börjar vara i antågande och de grejer som måste ställas i ordning innan det börjar på allvar borde börja vara fixade. Batteriet i frontlastartraktorn behöver bytas och likså motorvärmaren. Motorvärmaren antydde redan förra vintern att den kanske inte kommer att fortsätta arbetsförhållandet så värst länge till. De första köldnätterna i höst gjorde den ännu sitt jobb någorlunda bra men i takt med att det blir kallare börjar det oundvikligen märkas att den måste bytas ut.

Att byta motorvärmare är ingen stor operation, det är på sin höjd ett snäpp svårare än att byta luftfilter. Elementet är fastskruvad i själva motorblocket, man bara knäpper loss strömkabeln, skruvar ut värmeelementet och skruvar in ett nytt. Så där i princip. Enda haken var att när jag väl fick loss det gamla elementet upptäckte jag att gängorna var skadade. Tydligen hade den som monterat orginalvärmaren fått den lite snett men dragit dit den i alla fall. Sånt lyckas första gången man gör det, men inte andra. Det fanns inte en chans att få det nya elementet på plats, det måste dras upp nya gängor i motorblocket.

Gängorna var M18 och så stora gängtappar har jag inte. Turligt nog fanns de hos en närbelägen verkstad och när jag ändå lånade gängtapp av dem tyckte jag att nån av deras servicekillar lika gärna kunde dra upp gängspåren också. Gängorna sitter rakt i motorblocket och är dessutom rätt korta, så det finns inte direkt nån marginal för att misstag. Att betala lite för att få en erfaren person att hålla i gängskaftet kändes som en god investering. Nu är värmaren på plats och nya batteriet laddat och monterat, så nu är åtminstone huvudtraktorn klar för vintersäsongen.

Typiskt nog hade jag inte brytt mej om att köra in traktorn under tak för den här åtgärden, det skulle ju vara ett så pass enkelt arbete att man utan större problem gör det ute i snödrivan. Problemen kom emot först efter att jag tappat ut kylarvätskan och då var det ju för sent att köra in traktorn. Men kanske man lär sig till nästa gång….

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats