Låsta positioner

På torsdagen tittade klövverkaren Bernhard in och fräste ner klövarna på ett par kor. I samband med det använde vi oss av ett av de bästa hjälpmedel som finns för kreatursskötare, nämligen låsgrindar.

Klövverkningen är nödvändig för att korna skall må bra, men det är inte alltid de riktigt förstår hur befogad den är. Därför kan det vara ett fasligt sjå att få fast dem och få in dem i klövverkningsstolen. Att jaga dem runt i ladugården, få på grimma och sen släpa dem dit man vill är en påfrestning på både kor och ägare, därtill är det inte helt ofarligt.

Låsgrindarna befriar en från den upplevelsen. De sitter permanent monterar vid foderbordet och i normala fall bara hänger de där och påverkar inte korna det minsta, de kommer åt att äta precis som vanligt. När man ställer om grindarna i låsningsläge kan kon sticka in huvudet för att komma åt fodret, men samtidigt faller låsningen på plats och hon kan inte dra ut skallen igen. Kons hals är smalare än huvudet och med grinden rätt inställd kan hon andas och äta helt normalt utan att rören trycker på nånstans, men försöker hon dra huvudet bakåt är det stop.

På morgonen stängde jag av den ändan av ladugården där låsgrindarna finns  med ett par flyttbara lättgrindar och föste in de tre kor som skulle åtgärdas i avstängningen. När Bernhard sen dök upp lade jag ut lite kraftfoder på foderbordet, korna stack ut genom låsgrinden för att nå fodret och så satt de fast. Sen var det bara att trä verkstolen över dem och fixa till klövarna. Den här typen av låsning är bara tänkt för att tillfälligt ta fast en ko, nån längre tid kan man inte ha henne stående i låsgrinden eftersom hon t.ex. inte kan lägga sig ner, men för klövverkning är det alldeles tillräckligt.

Efteråt skall verkstolen tvättas och räkning skrivas, det är viktiga grejer det också. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats