När detta skrivs är knackar lördagskvällen så småningom på dörren. För rätt många av oss torde chips ingå som en väsentlig del av kvällens näringsintag och här kan man läsa om hur de odlas. Visserligen nämns ett specifikt varumärke i texten, men det kan vi bortse från. Själva odlingen fungerar i stort sätt på samma villkor oavsett vem som friterar chipsen. Däremot är den lagring i stuka som beskrivs i artikeln inget man torde syssla med i Finland, här lagras potatisen nog inomhus (artikeln är skriven från en sydsvensk horisiont).
Trevlig helg och låt chipsen väl smaka. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
