Skräp på nätet

Idag var det dags för lite städning. En del av väggytan i min ladugård består av sk. vindnät. Vindnätet påminner om ett myggnät men har finare maskor, d.v.s. mindre hål. Det släpper igenom luft och ljus men bromsar vind effektivt. Faktum är att nätet tar bort upp till 80% av vindstyrkan. Bra ventilation i normala fall och bra lä vid storm och vind, med andra ord. Vid extrem snöyra kan det komma in en del snö, men det rör sig om en eller två gånger per år, så det kan flickorna tåla.

På norrsidan av ladugården hålls nätet rätt bra rent av sej självt. På södra sidan sitter det på c. 5 m höjd ovanför foderbordet och där tenderar det att samla damm. Dammet täpper till hålen i nätet och bromsar ventilationen vilket inte alls är bra. Djuren klarar sig gott i kalla temperaturer, men det förutsätter att luften hålls torr vilket i sin tur förutsätter att ventilationen fungerar. -25 är inga problem så länge det hålls torrt i ladugården, men de fryser redan vid -5 om de blir fuktiga i pälsen. Med tanke på att ladugården är kall skulle man reflexmässigt tänka sig att det är till fördel att hålla ventilationen nere för att hålla utrymmet så varmt som möjligt, men så är alltså inte fallet.

Rengöringen görs med stege och borste, det handlar helt enkelt om att borsta bort det vanligen rätt torra dammet. Det är inget svårt jobb och fodrar inga stora kunskaper, men man blir trött i armarna efter ett tag. För ändamålet använder jag en borste med en par meter lång ribba som förlängning, längden är väl ungefär 4 m. Kalvarna som föddes i höstas hade aldrig sett borsten förr och jag tror aldrig jag sett dem springa så fort som de gjorde när de såg den.

Bilden nedan visar snön strax nedanför nätet, som synes hade det samlats en hel del skräp. Men att det finns mycket skräp på nätet var väl knappast nån nyhet. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats