Snökedjor

Vinterföret kan som bekant vara ack så förrädiskt. Det gäller även för traktorförare, speciellt när man börjar röra sig i terrängen. Några vinterdäck för traktor finns inte. Visserligen finns det dubbar man skruvar in i däcken med borrmaskin, men de används inte särskilt allmänt. Har traktorn fyrhjulsdrift  och föraren sunt förnuft brukar man klara sig.

Räknar man med att köra under riktigt dåliga förhållanden, speciellt om det rör sig om bakhjulsdrivna traktorer, kan det vara bra med snökedjor. Det är alltså kedjor med taggar som man trär på de vanliga traktordäcken. De gör körning på bara vägar rejält obekväm, men i snö och is är de enormt bra. Min bakhjulsdrivna Ford brukar förses med kedjor till vintern och faktum är att den ibland överraskat mej med att nästan ha bättre grepp än den fyrhjulsdrivna Casen utan kedjor.

Monteringen skall om allt lyckas gå rätt enkelt. Man breder ut kedjorna på marken, binder fast kedjan i traktorfälgen och genom att därefter köra traktorn framåt kommer den själv att “dra på sig” kedjorna. Med lite justeringar borde det sen vara bara att knäppa fast låsen. I praktiken brukar det vara en del pillande och bökande, kedjorna hamnar snett, trasslar in sig  eller nåt liknande. Om det stämmer att jultomten ogillar kraftuttryck så här inför julen är det tänkbart att just påmonteringen av snökedjor kostat mej en hel del klappar genom åren.

I år gick det dock ganska bra. Nu är kedjorna på och Forden redo för snöröjning och skogskörningar.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats