Hur man än försöker, går det inte alltid som man önskar.Olvi klarade sig inte. Precis som Mia W föreslår i en kommentar till föregående inlägg, så misstänker också vi att det var frågan om en mycket agrressiv E.Coli infektion. Vi gav henne all tänkbar medicin och vård, trots det gick det inte vägen. Högst antagligen var det hjärtat som inte längre orkade all ansträngning kroppen hamnade ut för.
Olvi var en fin, rätt så envis, ko som visste sitt värde. Efter alla dessa år hade hon varit förtjänt ett bättre slut. Vi får trösta oss med det att hon inte längre har illa att vara.
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Det är sorgligt. Jag trivdes bra med våra kossor men hade grymma problem då de blev sjuka. Det kändes som om en i familjen hade blivit sjuk.
Så he gick så… Inte roligt med sjuka djur! Hoppas iallafall att hennes kviga mår bra!
Tråkig “gäst” dendär E.Coli. Baytril är väl enda medicinen som, i bästa fall biter på E.Coli.
Det var ledsamt! ( men kanske också en viss lättnad)
Det var synd, men som sagt så lider hon inte mera. Hennes Esmeralda mår nog riktigt bra, hon ska få ett embryo här i dagarna.
Det kom just resultat på det mjölkprov vi skickade och det visade sig att det trots allt inte va E.Coli utan Str. dysgalactiae.
Ja läste häromdagen i Maaseudun Tulevaisuus om att man knoppar hornen (nupottaa) e de rätt uttryck, Skribenten lät förstå att om en ko sparkar så tar man inte bort benet. Men jag har förstått att de e för kornas egen säkerhet man gör det med lösdrift så att de inte kan skada varandra. Rätta mig om ja har missförstått.
Bränna hornen, eller egentligen hornanlagen/avhorna ska väl vara den rätta benämningen. Jag har själv inte läst artikeln så jag kan inte uttala mig om jämförelsen med att man inte tar bort benen. Lite långsökt låter det nog..
Men jo, du har nog rätt. Hornen tas bort så att djuren inte ska skada varandra eller skötarna.Korna har en stark rangordning, deras sammandrabbningar kan ibland se ganska våldsamma ut. ( Jag har en video från i somras då två kor “strider” med varandra, ska försöka komma ihåg att lägga upp den). Speciellt under sådana här tillfällen, är risken stor att korna skadar varann om de har hornen kvar.
Om det är så att man köper in kor med horn, så sågar man av hornen för att uppnå samma resultat som med brännandet. Både brännandet och sågning av hornen sker i vår ladugård under bedövning och smärtlindring, så djuren “plågas” inte av den proceduren.
Man brukar nog också avhorna djur i en båsladugård. De kan även där oavsiktligt skada skötaren om de t.ex. viftar till med huvudet.