Bondens fritid del ll

Den som väntar på något gott väntar oftast för länge heter det. Själv lever jag ofta efter ordspråket “bättre sent som alltid” och även detta inlägg bor i den kategorin.

I höstas lovade jag en trilogi om mitt liv och leverne utanför traktorhytten. Del 1 handlade om mitt bilintresse och då främst om den tunga trafiken. Detta till trots så förblev inte detta mitt liv mer än ca 10 år utan på konstiga vägar landade där jag är nu, nämligen som brandbyråkrat.

Att skriva om ett heltidsjobb under rubriken Bondens fritid kan te sig märkligt, men eftersom det  handlar om vad jag gör när jag inte jordbrukar, alltså har Fri Tid från bonderiet, blir det väl mer lättfattligt

Efter inspelningarna hos Bettina och Strömsö fick jag ta emot endel kritik om att jag uttalade mig som heltidsbonde, vilket jag då inte är. Jag försvar mig med att jag deltar i Bondbloggen som just deltidsbonde och att det var i egenskap av det som jag satt i respektive soffa. Inte som brandbyråkrat.

Vad är då en brandbyråkrat och vad gör en sådan. Vägen dit har för mig gått via bilintresset till ambulansen till brandkåren till Sverige till brandman till ett skrivbord.

I början var det skiftesarbetet som drog mig till branschen. Ett dygn i jobb och tre lediga var manna för en ung bonde. Jag blev kompetent ambulansförare 1986 (8 veckor på den tiden) och fick sommarjobb på brandstation. Sommarjobbet blev höst- vinter och vårjobb med tiden, men inget fast jobb. Det kunde man inte få utan brandmannaexamen. 2001 kom jag mig äntligen iväg till Räddningsskolan i Sandö i Sverige. Eftersom detta gav mersmak sökte jag till underbefälskursen i Stockholm 2003 och blev brandförman.

Allt detta gjorde sedan att karriären gjorde ett riktigt lappkast 2006 när vi skulle delas upp som brandmän kontra ambulansförare. Jag hade nu bättre skolning på brandsidan och placerades där – i dagarbete. Att vara brandman på en liten ort idag betyder inte att man håller i en slang speciellt mycket, utan att man gör brandinspektioner och håller skolningar och föreläsningar – därav benämningen brandbyråkrat.

Arbetstiden är alltså kontorstid, med befälsdejour dygnet runt var 5:e vecka. Denna jour utföres hemifrån och innebär förstås att man inte kan ta sig an några projekt som inte omedelbart kan avslutas. Nu drunknar vi ju inte i larm trots att området består av Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö, Kstad, utan det brukar stanna vid ett par per vecka. Trots det måste man ju vara tillgänglig.

Det största problemet med att kombinera dagjobb och jordbruk är att all semester behöver användas i maj och september. Det vill säga någon semester som skulle innebära ledigt har jag aldrig. Bondefritiden går åt till brandkåren och vice versa.

Någonstans har jag dock läst att man skall jobba deltid med sitt största intresse och heltid med sitt näst största. Och det – det gör jag

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle