Ett gott samvete är den bästa huvudkudden, sägs det. Det är förmodligen därför jag sover så dåligt i skogen. Skogen är lika med mitt sämsta samvete. Jag har ett upprepat antal gånger morrat över mina nya arbetstider som jag fick 2006, och det som lidit allra mest av det är just skogen. För det första är jag inte speciellt intresserad av skogen, det skall erkännas. Därutöver har jag just inga redskap som passar i skogen, med undantag av motorsågar och en lunningsgrip med vinsch. Som en följd av det är jag inte speciellt bra på skogsvård. Men den största orsaken är att det inte finns någon tid att tillbringa där numera.
Mellan november och mars är det mörkt när värvet slutar och helgerna finns det massor med annat som behöver få min uppmärksamhet.
Sedan är det intresset. Eller avsaknaden av detsamma. Detta är förankrat i okunskap som i sin tur är förankrad i tonårig latenhet. OM generationen för mig fick med mig till skogen så fick den i alla fall inte mig att göra något där. Resultatet av den ungdomliga dumheten skördar jag idag. Det fysiska skogarbetet kan jag nog, dvs fälla träd, kapa och räkna ut stocklängder samt se skillnad på massaved och stock. Avancerat!
Däremot är jag novis på vad man borde göra när. När skall man brunnsröja? När skall man gallra och vad skall man gallra bort. Tack och lov finns det skogsbruksplaner, och vi har en ganska färsk sådan. En skogsbruksplan är helt enkelt en personlig bruksanvisning för när man behöver göra något åt sina olika skogsområden. Denna är gjord av en fackman och guld värd när man knappt vet var alla råstenar finns.
Sedan har vi också det tekniska. Förra gången jag gjorde ett riktig försök att attackera skogen så slutade det med en urriven parallellstagsände på Zetor och vandring hem några kilometer. Dessutom är en traktor utan styrning inget man vill ha 500 meter från körbar väg.
Ekonomiskt blir det också lite dumt att leja någon för att röja upp i skogen eftersom det tenderar att gå +/- noll om man gör det. Motsatsen igen blir att en oskött skog inte står sig i värde, utan det kommer en punkt där lönsamheten börjar backa och den punkten har jag passerat med flera rutor.
Å andra sidan. Det snöar igen och senast idag talade jag med en skogsnisse som sa att han undviker skogsarbete nu för det är så oländigt med all snö. Då hålls även jag borta och följer ett citat av Anders Teir: “Kva ska tu tit å gjier, kva har tu ti gjier tier?” eller på svenska Vad skall du dit och göra, vad har du att göra där?”
Hur skulle det vara med någon 4H-ungdom till hjälp? Intresserade unga kan göra mycket o är knappast lika dyra som ett skogs-proffs.
Zetor+ skog=error
Det stämmer att Zetorn är en åkertraktor. Men jag använder den i skogen i alla fall där vi har plattare mark utan större stenbackar.
En underlig sak märkte jag. Då Zetorn blev med framhjulen uppåt i en backe så upphörde hydraulpumpen att ge tryck … Den använder samma olja som växellådan och om näsan pekar för mycket uppåt så torrläggs hydraulpumpen ! Förstås var det just i en krök på skogsvägen där jag borde ha styrt vagnen – men det gick inte utan hydraultryck …
Men den gamla hytten är fin. Man kan svänga stolen bakåt och ha plats för fötterna eftersom hytten är så lång. Och man får rum med motorsåg och litat av varje. I Belarusen är hytten så förbaskat liten att jag måste bygga två yttre lådor på sidan om motorn för att få motorsågen med till skogen.
Zetorns hytt är egentligen fantastisk. Bara man kommer ihåg att ta med sig dörren när man stiger in i hytten.
He-he, jo. Den blir i en sådan vinkel att man vill bryta armen av sej för att få den stängd.
Men det går att köra med dörren öppen vilket inte alls fungerar på traktorer där dörren inte går att öppna lika mycket. Då kan det hända att man snabbt har en dörr mindre på traktorn …
Detsamma gäller också Belarus och de gamla MF-traktorerna. Fast MF-165 har den fördelen att dörren inte är så tung.
När Valtra för ett flertal år sen kom med sin “skogsmodell” A 90 eller vad den nu hette frågade jag försäljaren var nånstans motorsågen skulle få plats?
För inne i hytten fanns ingen plats!