Efter åtskilligt velande av och an fattades till sist beslutet och det blev traktoraffär. IH 956:an åker iväg och en Case CS 110 från 2002 får ersätta den. Min andra traktor är också en Case vilket kan väcka misstankar om någon form av märkestrohet. Jag bestrider dock ivrigt alla såna anklagelser genom att påpeka att det här egentligen inte är nån Case utan en Steyr. Den har närmare släktskap till Kalles Valtra eller Sonjas Deutz än med min gamla Case 845.
Steyr är ett anrikt österrikiskt traktormärke som köptes upp av Case IH i mitten av 90-talet. En av de sista serier fabriken utvecklade i egen regi vad 9100-serien, som efter övertagandet på vissa marknader såldes som Case CS. När modellen utvecklades var trenden att allt fler traktorfabriker slutade tillverka egna komponenter för att istället köpa in delarna och Steyr hörde till dem som gick längst i det här hänseendet. Motorn är en Sisu Diesel (samma som i Valtras Mezzo-serie), växellådan kommer från transmissionstillverkaren ZF (samma låda som i vissa Deutz Agrotron) och hytten tillverkades på underleverans av Case. Österrikarna monterade bara ihop delarna och smackade på lite klistermärken.
CS:en var en rätt vanlig traktor i Mellaneuropa men blev aldrig nån storsäljare i Finland, antagligen delvis p.g.a. de inte var så värst väl lämpade för skogsarbete.Den har rätt låg frigångshöjd undertill vilket inte är nån särskilt bra egenskap i skogen. För mej spelar det ingen större roll eftersom jag inte sökt efter nån skogstraktor. Tanken är att den skall användas främst för tyngre dragarbeten som plöjning, harvning och rundbalning samt i vägtransporter. Case 845:an kommer att fortsätta som inomgårdstraktor och i lättare fältarbete.
Just det här exemplaret har rullat c. 2300 h, främst i frontlastararbete på en pälsfarm. Effekten är 105 hk, växellådan har 24 steg, med fyrstegs snabbväxel och hydraulisk riktningsomkastare (man kan alltså växla fyra steg och ändra körriktning utan att koppla). Hyttkomforten är förstås en annan än jag är van med, men det borde den också vara med tanke på att det skiljer nästan två decennier mellan hytterna. Lite harmar det att CS:en inte har frontlyft som min gamla IH, men det går att ordna i ett senare skede om jag känner att det krävs.
För min del får det gärna bli vår ganska omgående. Att provköra är bra, men det är först i fält som traktorn verkligen visar vad den går för. Nu börjar det värka i vårbruksnerverna så sakteliga….
Grattis, det där ser ju riktigt bra ut. En 02:a med 105 hästars Sisudiesel, vi blir ju nästan släkt
Man tackar. Fast framtiden får väl utvisa om det skall gratuleras eller beklagas. 😉
Jo, vi blir nån sorts maskintekniska kusiner. Fast om jag inte är helt felinformerad borde din 6750 vara en lågvarvsmodell, min är en helt vanlig högvarvare.
Inget problem att testa vad den går för nu heller, lagom stort ekipage efter traktorn bara och så ut i terrängen. Snömängden sköter testandet. Måst koma o skåda ngn dag!
Grattis till nykomlingen! 🙂 Den ser fin ut, gillar det maffiga avgasröret starkt, det är av samma kaliber som på Case Maxxum-serien! Nice!
Nåjaaa!!
mycket knappar och elektronik voi voi då det börjar ryka och spraka i denna traktor när damm o fukt har gjort sitt då blir det dyrt då hade nog den gammla varit guld värt som bara behövdes byta olja o filter på
Jovisst är du rätt ute, min häst är mycket riktigt en lågvarvare
Måste medge att jag delvis delar dina farhågor, uno. Jag har dock låtit mej övertygas av en massa ägare av Hitec-Valtror och liknande, så det blev ett elektronikmonster trots allt. Vi skall hoppas att jag slipper eldsvådor och kopparärg, men självfallet lägger jag ut eländet på Bondbloggen om det händer. 😉
Jag har provkört ifrågavarande traktor när den var ny (bekant med de tidigare ägarna) och kommer ihåg det som en positiv upplevelse, bra sikt som frontlastar-traktor. Den borde ha haft ett ganska lätt liv. Hoppas du blir nöjd! 🙂
Lycka till,har varit Case man ,men av olika skäl har vi nu John Deere. Har en kompis som sår höstvete åkrarna mina, vilken fröjd för öga,musik i öronen.Farsan hadde MF och jag också flera år. Sonen vår säjer åter att ingen skillnad på märke bara motorn heter 2 Cummins. Här i södern säjer gamla tecken vårbruket börjar efter påsken.
jag skulle aldrig sålt 956 och köpt en sådan case från -02 det är ju som att byta ner sig totalt.
Paavo: det där med påsken brukar inte slå helt fel. Hos oss hävdar man att virket skall ut ur skogen för påsk, för vid påsk försvinner föret och det brukar rätt långt stämma.
Kim: faktum är att det inte var nåt större fel på 956:an, den bara inte riktigt motsvarade mina behov i dagsläget. Och jag har ju kvar 845:an, så helt har jag inte svikit germanerna från Neuss. 🙂 (Fotnot: de klassiska tyska CaseIH:na tillverkades i staden Neuss i Västtyskland.)
Det är väl helt okej att ha en elektronikspäckad traktor, elektroniken har trots allt sina fördelar, så länge man har en eller ett par gamla hederliga trotjänare som kan ta vid om det behövs.
Jo, det är lite tvåpipigt. Dels ökar elektroniken bekvämligheten och ger nya möjligheter, dels ökar det ju också uppenbart sårbarheten. Fast det gäller ju all form av teknik. Så länge vi inte hade datorer behövde man inga virusskydd heller och så länge vi inte hade mobiltelefoner behövde man inte oroa sig för dålig täckning eller radioskugga.
Samma med bilar. Den 98:ans V70 som står på vår gårdsplan idag innehåller rackans mycket mer elektroniskt lullull än den 73:ans 144 jag körde för tjugo år sedan, och är följaktligen betydligt mer känslig för elfel. Fast trots det är jag inte helt säker på att jag skulle vilja byta tillbaka, eftersom den nyare bilen också ger en del fördelar.
Elektroniken i traktorena har kommit för att stanna så enkelt är det. Våran Deutz från 2002 ha gått kring 3500 timmar utan några problem i elektroniken även om den nu inte helt fullspäckad. MF:n ha int heller haft ngr problem o int heller Samen före den. De e klart att saker o ting kan gå sönder, men int sku jag aldrig byta ut Deutzen ti den 956:a vi hade hade före.
Dessutom så e de skitenkelt att hitta felen då de kommer upp en felkod i rutan. Förresten sku jag när som helts kunna tänka mej att köra en CaseIh CS.
Visst, men jag väntar på nästa utvecklingsskede och det är då man går över från “handgjord” elektronik till standardburkar som man kan köpa från butikshyllan. Så har det gått med andra komponenter och så går det också med elektroniken. Problemet är bara det att den ännu på sina håll har en hel del barnsjukdomar.
Jag har heller aldrig köpt annan elektronik då den varit ny utan först då den blivit “gammal” – kanske för att jag är elektronikingenjör :-). Nån annan får gärna för mej betala för lärpengarna. Jag behöver inte alls det nyaste.
Vi hade en gång en CS110,en mycket bra traktor som bara hade ett stort fel–> totalt orkeslös motor!! men jag måste också skryta på växellådan som passade perfekt för min “körstil” 🙂
Av förekommen anledning har jag ju inte kommit åt att låta den visa riktigt vad den går för, så jag säger inte emot. 🙂 Fast Sisus fyra borde ju tåla att man ställer upp den en del om den känns för kort i rocken. CS 110:an har 105 hästar och motorn borde väl inte krokna för 115-120.
samma motor som du har i din cs110:a tar valtra ut 150hk från så man behöver inte vara rädd att den inte skulle hålla fast man ökar bränslematningen 😀 har själv en valtra 6350 och en 6400 och båda är matningen ökad på och måste nog säga att båda blev som en helt annan traktor att köra
Låter betryggande. Transmissionen borde därtill vara samma som i större CS:ar och klara uppemot 140-150 hk. Inte för att jag behöver några såna effekter i dagsläget… 🙂
Vi skall köra igång med orginalinställningarna till att börja med, så ser vi hur det verkar.