Det är sannerligen inte alltid lätt att vara djurvän. Ibland kan det faktiskt vara riktigt påfrestande svårt att låta vapnen vila och naturen ha sin gång. Är det inte råttor så är det tydligen – duvor.
Efter en total bondfri period har jag nu jagad av vårsolen börjat snegla på kommande projekt. Utsäden är beställd, odlingsplanerna är fixade så innejobbet börjar vara klart. I dag lördag tänkte jag ta en sväng runt torpet och titta lite på vad som behöver göras innan våren smäller igång på allvar. Inventeringsresan innefattade naturligtvis en vända till maskinhallen där ingen mänsklig hand satt sin fot sedan i höstas. Det märktes.
Visserligen har jag känt till att duvor hållit till i maskinhallen och visst vet jag väl att duvor producerar spillning, men i år hade det gått lite till överdrift. Efter en helt ostörd vinter hade dom irriterande flygfäna tydligen utsett en takstol till WCtakstol och där rakt under, där stod min nya tallriksharv. Den som var hermetiskt tvättad och inoljad i höstas. Nu kunde den förvisso användas som kombinerad gödselspridare och tallriksharv i vår, men vackert att titta på, det var det ju inte.
Tröskan som stod bredvid hade klarat sig bättre, men dock icke bra.
Det finns endel av traktens ungdomar som erbjudit sig att skjuta bort duvor åt mig men jag har alltid avböjt – som 50årsjubilaren – vänligt men bestämt. En titt på Vädestaden gör mig lite fundersam om det beslutet var så begåvat. Fast duvhopen som kuttrade på väggbandet verkade nöjda med det i alla fall.
Jag vet i alla fall vem som borde ansluta sig till vårt fina kommunala avlopp. Det är en flock duvor i min maskinhall.
Ho, ho! Det fanns ju inte en chans att duvorna hade kunnat välja att pudra näbben nån annan stans om det fanns en skinande ren och ny maskin under. Hur kunde du tro det..? 😀
Jag ska ge dig ett gott råd hur man enkelt slipper duvorna för gott:
Du ska helt enkelt se till att det inte finns någon mat åt dem på gården. Sen vi började köra bort agnhopen från torken varje höst (och inte lätt den ligga kvar över vintern) så har vi inte haft en enda duva på gården.
Duvorna är ju rätt stora, täta upp maskinhallen så att de inte slipper in! Beroende på hur det ser ut kan det förstås kräva en del, men det görs ju bara en gång.
Det är märkligt. I maskinhallen helt av plåt utan ett korn att äta, dit skall dom med våld. I trärian intill finns inte en duva, aldrig, inte ens fast dörrarna står öppna. “Bondens” tips funkade för att bli av med råttorna, men det har tyvärr inte hjälpt mot “flygråttorna”
Jag hade för nåt år sen samma problem ,varpå jag såg mig tvungen att införskaffa mig ett skjutvapen som jag inte använt sen jag för drygt 25 år sen gjorde min värnplikt . Det blev att ta en tur till bygdens vapenaffär Halpa Halli där man förövrigt av religösa skäl inte säljer öl,tobak o smink dock naturligtvis vapen. Jag kom hem med ett luftgevär och efter att ha skjutit 2 duvor av 20 förvann resten och ingen duva har sedan besökt min gård.
Detta skulle kunna beskådas på en konstutställning.
Jag har använt gamla fågelnät som tidigare täckte bärbuskar men då de med tiden rivits mer eller mindre i slamsor pular jag dem i och över balkar och hål på vår täckta terrass. Tidigare hade jag kluntar av talgoxar mm. här och där över terrassen, men se inte numera!! Billigt och funkar, fast inte så vackert kanske. Nätet fastnar dessutom lätt i allt skrovligt så ingen fastsättning behövs…
Det finns reflekterande uggleprofiler som lär skall hålla småfåglarna borta (http://home.swipnet.se/svensgard/Uggla/index.html) men jag har aldrig testat dem själv. I teorin låter det bra.
Jag har åter problem med gråsparvar som trivs alldeles ypperligt i våra uthus. Det värsta är att de sitter i bilgaraget och bilen ser ut därefter …
Men i sommar skall det nytt tak (det höll ju på att stjälpa av snön) och då skall vartenda litet hål pulas fast.