Bondbloggen provkör….

Den gågna veckan har innehållit endel traktorprovkörningar. Efter att ny importör började hantera Zetor i Finland har jag bara sett dylika på bild. I onsdags var det premiär för att kolla om dom finns på riktigt. Det ordnades provkörning av Zetor Proxima i Närpes och jag var förstås på plats. Dagen därpå kom Valtras 60-årsjubileumsutställning med möjlighet för provkörning till Vasa och även där var Bondbloggens egenhändigt utsända på plats.

Jag har ju tidigare nämnt att almanackan småningom säger 10 år sedan senaste traktorbyte, så det börjar vara småaktuellt. Däremot är det mera oklart vad det är som är aktuellt. Skall jag ersätta Zetor med en ny liten traktor eller Valtra med en ny större, eller möjligen göra på något annat sätt. Den frågan har inget svar ännu, men just därför är dylika provkörningstillfällen intressanta.

Zetorn var möjligen en liten besvikelse. I mina ögon skall Zetorn vara enkel, pålitlig och billig. Nu har den tydligen blivit ganska enkel och ganska billig. Förmodligen också ganska pålitlig. Knappkoppling, hydraulisk riktningsomkopplare och snabbväxlar kombinerat med en gammaldags hög/låg-låda och mekanisk hydraulik, det blir mest bara en konstig vattvälling. Det känns lite som en gammal öst-traktor som skall gå på maskerad utklädd till en Ferguson.

Klart är att priset talar till Zetorns fördel, 115 hästkrafter för 33.000, det är helt ok men långtifrån så billigt som det var förr i världen. 1989 betalade jag 13000 euro för Zetorn, visserligen lillare, som dom säger norröver.

Dagen därpå hängde jag på låset hos Valtra. Sex modeller på plats för provkörning. Bondbloggens utsända kände sig som en sexåring i en leksaksaffär. Överväldigad. Nu var egentligen allt omvänt jämfört med dagen innan. Tekniken utsökt, modellerna snygga och förarplatsen färdigt utfunderad – och priset fullständigt vansinnigt. Det var första gången jag stiftat bekantskap med Valtras nya Direct- och Versu steglösa växellådor och visst, det var en dröm att köra. Riktigt riktigt bra, men priset är nog svårt att motivera. Speciellt för dom steglösa modellerna.

Motsvarigheten till min Valtra finns kvar, det skulle då bli N101 hi-tec, en fin traktor även det. Den är väl den som skulle ligga närmast till vid en affär, men ändå, visst kändes den lite efterbliven jämfört med N141 Versu.

Förbaskade provkörningsdagar. Dylika skall man hålla sig från. Man blir bara vriden i huvudet och får ett habegär som inte är förankrat i någon som helst verklighet.

Sedan är det ju så mycket annat som skulle behövas. Bygga värmecentral, byta fönster på boningshuset, byta såmaskin, traktor, betala ett avlopp som jag inte beställt, bygga gårdsverkstad, betala brännoljeräkningar etc etc.

Jag säger som tandläkaren “Ack så många hål och ack så lite amalgam”

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle