Tack och förlåt!

 Det är otroligt vad ett år går fort och precis som i själva livet blir mycket ogjort. Nu börjar det bli dags för mig att dra mig tillbaka från Blondbloggen och allt det roliga den fört med sig. Tiden som Bondbloggare har givit mig precis det jag hoppades på när jag skickade in ansökan i novemver-09, och utöver det så mycket mycket mer. Det sägs ju att man skall gå hem när det är som roligast och det får väl gälla för dethär forumet också.

Jag blev Bondbloggare hipp som happ och över en natt fick jag omvärdera min inställning till bloggeri, jag hade inte riktigt sett det lustiga i den verksamheten innan. Jag brukar nämligen behöva en viss startsträcka i fråga om nya innovationer innan dom liksom tänder till. Efter det brukar jag dock ha svårt att landa! Någon blogg i egen regi har jag dock inga planer på.

Det jag hoppades på var att någon skulle kunna få ut någonting av att läsa om den verksamhet som jag själv älskar och aldrig skulle vilja byta bort. Det jordiska är jag född med och jag vill också dö med det. Men innan det blir aktuellt hoppas jag förstås på många säsonger till innan det blir dags att lägga harven på hyllan.

Vad bloggen egentligen har givit Er läsare har jag svårt att riktigt se, men om det bara kunnat bidra till att få ett uns av en mikroskåpisk förändring till stånd i positiv riktning för det finländska lantbruket då är jag supernöjd. Att skriva om min vardag har varit mycket terapi även för mig själv, för vissa saker ser man faktiskt i ett nytt ljus när man kör det via tangentbordet. Inte heller att förakta alla goda råd som strömmat in från kolleger, både bekanta och obekanta.

På byn har det också blivit av att tala en stund med folk jag kanske inte känt så bra innan och alla uppmuntrande ord som kommit den vägen har varit som olja i rutschkanan.

På ett sätt har det kanske varit lite synd, konstigt nog, att min säsong som bondbloggare också sammanföll med den bästa odlingssäsong jag har haft, både vad gäller priset på produkterna, men också väder och uteblivna motgångar och maskinhaverier. Synd på det sättet att alla motgångar brukar mynna ut i en historia, ofta bättre än historier om medgångar.

En del av det jag har tänkt på har blivit oskrivet och kanske tvärtom också, en del onödigt har väl blivit skrivet men i det stora hela har ändå rapporteringen varit ganska heltäckande. Jag har skrivit ganska lite om mitt stora intresse, veteranbilarna från 70-talet, men det är en hobby som legat lite lågt pga tidsbrist sedan mitt lönejobb lades om till mera opassande. Jag lovar dock att återkomma med en skrift om denna sak någon gång framledes.

Visst kommer jag att skriva några inlägg då och då här men i huvudsak lämnar jag nog över till nya kvastar nu och önskar alla fyra lycka till. Av erfarenhet kan jag lova Er ett roligt kommande år.

Jag vill även passa på att tacka “Tekniskt intresserad” Du har givit både okunskapen och avundsjukan en själ. Det har varit ett rent nöje att ignorera dina kommentarer. Tack!

Efter detta är det väl bara att kasta sig in i “circle of life”, nu börjar allt på nytt. Agri-Market hade annons idag om att spannmålsrensingen börjar. Tofsviporna har kommit och letar efter gud vet vad att äta i vägkanterna och frassarna börjar vara ute lite längre om kvällarna. Nu skall snart maskinerna börja ses över, det som så nyligen packades in omsorgsfullt för vintern skall bökas ut och göra sitt snabba men viktiga jobb igen. Allt kommer igen, precis som det skall vara då livet är tryggt.

Även om detta inte är mitt sista anrop på Bondbloggen så vill jag i alla fall tacka alla som delat säsongen 2010 med mig, och orkat läsa alla mina virriga funderingar. Kanske vi ses i något annat sammanhang nån gång. Tack också Mats, Sonja och Nisse, Jag kommer att sakna Er! Tack också Mårten, Unni, Ingela och Carin för att Ni trodde på mig och på så sätt lät mig få nya kvistar på livets träd.

Och sist men inte minst, välkomna Charlotta, Christer, Cicci och Maria.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle