Kan inte låta bli att citera fredagen den 8:nde aprils Maaseudun Tulevaisuus. Där intervjuas jordbrukare och doktor Lorenz Uthardt som gjorde en doktorsavhandling i socialpolitik. Jordbrukaren mellan tradition och förnyelse. En studie av syd- och västfinländska jordbrukare i EU-Finland
Lorenz är orolig över att jordbrukarna inte utrycker varken sorg eller glädje över sitt arbete. Samtidigt är det för de flesta som inte känner till lantbruksverksamheten ett totalt främmande kapitel. “Den som inte bor på landet, eller inte förstår hur det är att bo på landet tror att på landet är allting väl och att det inte förekommer problem, då inte jordbrukaren uttrycker sin glädje eller frustrationer” säger Utradt på ett seminarium i Seinäjoki.
Tonar samhället ner bondens bekymmer på grund av att bonden får EU-stöd? Om det däremot går bra, mildras stoltheten genom att peka ut det ekonomiska stödet som betalas till jordbruket.
Bortsett från de stöd som jordbrukarna får känner de sig också beroende av andra faktorer. “EU-förordningar, miljöärenden, banken…” är några exempel som Utrahdt lägger fram som styrande komplex. Att leva under en ständig observation är ansträngande för många jordbrukare.
Uthardt påminner – För att orka i sitt arbete bör man få ett godkännande, höra någon säga – Tack! eller – Du har gjort ett bra arbete! Om inte ett tack kommer finns det risk för att jordbruken minskar radikalt eller i värsta fall försvinner. Ett arbete med regelbunden månalön konkurerar med jordbruket som yrkesval bland våra skolungdomar.
Livet som jordbrukare är rätt så ensamt. Runt kaffebordet sitter inte ett gäng med goda arbetskolleger med vilka man kan ventilera bekymmer över nya EU-förordningar eller några andra aktuella frågor. Jordbruket och speciellt husdjursgårdar är rätt så bundna till sitt arbete där ensamheten kan bli en rätt så stor sak. Det är ingen skillnad om det är vardagshalaren eller helghalaren som är på så finns det sällan tid till sociala kontakter. Men trots bekymmer och enmansarbetsplats så är bonden stolt över sitt arbete.
Snart står vi i startgroparna igen för att ställa igång för vårbruket. Glada för att komma ut och bearbeta jorden och så våra grödor. Det är stora insatser som satsas inför varje års odlingsäsong med ingen garanti för avkastningen. Väderlekens makter, världsmarknadspriser och katastrofer påverkar vilken lön vi får. Oberoende av allt detta så gör vi det med glädje och tro på framtiden alla år generation efter generation.
Det är viktiga frågor du tar upp. Personligen är det tack nog för mig att se på hösten att det jag gjort lyckats, det är liksom bara jag som kan avgöra om jag är nöjd. Men en klapp på huvudet är aldrig fel!
Jag är f.ö. helt säker på att “icke-böndernas” monumentala ovilja att förstå vad stöden handlar om och varför dom finns har skapat ett Moment 22 för oss bönder. Går det dåligt skall vi vara tysta “för vi får ju stöd”. Går det bra är vi också tvugna att hålla käften av samma orsak. Däremot kan jag nog tycka att vi bönder gör oss själva en björntjänst när vi går ut i pressen och berättar om hur illa det är, och i bakgrunden står en splitterny skördetröska och glänser. DET kan jag nog förstå väcker en del irritation.
Har själv Uthardts bok liggande på nattduksbordet och visst är det som Ni skriver tänkvärda synpunkter på bondens vardag.
Den kanalisering av konsumentstödet som sker via bondens bankkonto är nog en stor bov i dramat vad gäller bondens välmående. Tack och lov är stödandelen av grönsaksodlarens inkomster dock betydligt mindre än för andra jordbruksgrödor men ändå har man nog fått höra när man försökt stå på sig vid till exempel prisförhandlingar att “ni får ju stöd också”.
Jag har också mera folk runt omkring mig vid ett flertal arbetsmoment men när det gäller jordbearbetning och sådd händer det att man sitter ensam i hytten från tidig morgon till sen kväll. Numera finns dock mobiltelefon så man kan ta kontakt med kollegor när tiden blir lång om inte annat så för att hålla sig vaken 🙂
Bonden har det tillräkligt bra redan.. Det finns ingen annan yrkeskår där så många olika slags bönder existerar, man kan driva det hursomhelst och endå få det att gå runt. Inga bortförklaringar, det är ju bara att se på den HUVUDLÖSA maskinparkerna som endast används några timmar per år.
Jag behöver inget TACK , resultaten räcker för mig. Strulande teknik och sjuka djur gör mig stressad och arg.
Konstigt att andra vet hur “bra” bönderna har det? Maskinparken kan diskuteras.. borde vi fortfarande sköta odlingarna som för 100 år sedan? Med hästar o tillhörande redskap? Maskinerna köps inte för att titta på, oberoende om hur kort tid de används i året så är dom nödvändiga… man kan t.e.x inte göra allt med en harv eller med bara traktorn osv.. inte sitter nån i affärerna mera med penna o papper o räknar vad kunden ska betala… tycker att dessa som bara ser på håll vad vi gör ska ta ordentligt reda på innan man uttalar sej… Undrar hur många av oss kritiserar andra yrkesgrupper och “vet” deras välmående…hälsar en bonde som väntar på vårbruket.
Tar inte ställning till huruvida bonden har det “tillräckligt bra” eller inte – jobbar själv inte som bonde så kan därför inte göra det heller. Men det som jag tycker lyser igenom i skriverierna ovan är problemet (eller vad man vill kalla det) med de direkta stöden som är helt frikopplade från produktionen. De borde ju ha minskat skillnaderna mellan de som faktiskt satsar på sitt jordbruk och de som bara “optimerar stöden”. Det blir en platt, resignerad känsla. Som Erik antyder: Också de som inte tar saken på allvar klarar sig medan glädjen av goda prestationer grumlas av “du får ju så myky stöd”… Tror att ingen seriös bonde är glad åt denna stödform
Helt rätt RAJ, innan EG-anslutningen fick frilandsgrönsaksodlingen inga direkta stöd. Vi hade dock importbegränsningar så länge som den egna produktionen räckte till vilket reglerade prisnivån enligt nationell konkurrens. I och med EG-anslutningen öppnades gränserna för fri import och vi började få stöd för att kompenseras för de sämre produktionsförutsättningar som vi har på våra nordliga breddgrader.
I övrigt skulle jag hellre erhålla min lön helt via sålda produkter än via stödblanketterna. Ett påslag på ca 10 cent per kg skulle kompensera stödet för min del. Tror också att en genomsnittskonsument (ca 60kg grönsaker/år) skulle klara av en 6 euros tillägskostnad på årsbasis? Problemet är handelns procentpåslag vilket i praktiken innebär att 10 centen mångdubblas i butiken.
Erik har absolut ingen aning vad han talar om !!Endast avundsjuka men en sak är säker att vare sig bondens konto eller arbetsdagar är någonting att vara avundsjuk på.. o vi använder våra maskiner mera än några timmar per dag..o de är nog slut körda då den dagen kommer att man skulle behöva byta.
Fråga till Erik. Är du avundsjuk på andra yrkesgrupper också? Lastbilsägare ,taxibilister osv som har blänkande bilar? Bästa Erik de behöver bilar som fungerar för att få sitt levebröd. Bönderna behöver även maskiner som fungerar när de behövs .Det är vårt levebröd.
Är det inte fritt fram för vem som helst att köpa sig en gård och börja lyfta stöd?
Jag är inte avundsjuk, jag undrar bara. Klart man får “unna” sig fina å nya grejjer, en hobby får ju kosta, men då tycker jag att man inte skall klaga hela tiden. Man kan väl köpa tjänster? enligt mig borde det vara ett mycket kostnadseffektivare sätt? har jag fel?
Och C-H det är en STOR skillnad mellan det du skrev!
Lastbils, taxibilister osv kör ca 300 dagar i året , deras levebröd är att köra!
Medans många bönder använder sina nya dyra maskiner endast några dagar per år, enligt mig är det endast en utgiftspost. Deras levebröd är väl att sälja en produkt t.ex spannmål,kött, mjölk eller ägg,inte köra en maskin. Fel?
Att hyra en maskin är ofta ett kostnadseffektivt alternativ, men faktiskt inte automatiskt det bästa i alla lägen. Jag hyr in en hel del, men har också en del maskiner som faktiskt är billigare att äga än att hyra. Men jag håller helt med om att det finns mycket att spara på olika former av samarbete.
Visst kan det vara bondens jobb att köra en maskin eftersom maskinerna på ett jordbruk används för att producera spannmålen och fodret som skall bli mjölken och äggen, men det visste du förstås.
En viktig poäng är att maskiner inte är nåt man skaffar om man gjort ett bra resultat och vill unna sig nåt roligt (lite som att köpa bättre bil eller motorcykel). Maskinerna är verktyg som används i företaget och maskinparken måste rulla om man skall få jobbet gjort. Personligen skulle jag gärna ha en mer slimmad maskinpark än jag har, men jag måste också kunna odla min mark.
Erik, av vem skall man köpa maskintjänstena om ingen skall få ha dyra fina jordbruksmaskiner? :O
Problemet är bara det att det vissa år bara är en vecka bra väder för tröskningen. Vem skall då få tröskan ? Upplagt för slagsmål.
Egna maskiner är en försäkring. En försäkring betalar man ju också i “onödan” – tills något händer. Jag slösar faktiskt många euro mer på försäkringar varje år än på maskiner (nåja, jag har bara skrotmaskiner …). Egna maskiner kan man använda den vecka som det går att tröska – man behöver inte vänta på sin tur.
Sedan är det en annan sak att man kan få ned de årliga maskinkostnaderna fastän man köper nya dyra maskiner om man använder dem länge. Den såmaskin som vi köpte 1975 ersatte jag i år med en ny (19 år gammal begagnad). Men om ingen köper nya maskiner så kan inte jag heller köpa begagnade.
är numera så gott som ensam traktorförare på gården men traktorerna samlar ändå lite på 1000 timmar per år den äldre har nu 7500 timmar på mätaren och den yngre (årsmodell 2002) närmare 6000 timmar.
Om man jämför traktortimmar med körkilometrar så kan man kanske använda 60km/h som medelhastighet för en bil, eller? I mitt fall skulle alltså 1000 traktortimmar motsvara 60000km eller 450000km för den äldre traktorn och 360000km för den yngre. Så lite användning har jag för dem i alla fall.
Största delen av timmarna kommer från maj till oktober, skulle vi ha sommar året runt vore det ju mer kostnadseffektivt förstås. Ett alternativ vore ju att skeppa maskinerna till södra halvklotet under vinterhalvåret men visst är det ju skönt att kunna räta på ryggen lite emellanåt också.
Att en spannmålsodlares leverbröd är att sälja spannmål stämmer men åtminstone på mitt torp fodrar det att någon kör med maskiner om ingen sår så finns inget att tröska .Från 15 Maj till en vecka in i Juni går det att så och få någon skörd på mina breddgrader .Kunde man så i 3 månader istället för 3 veckor behövde man inte lika bra maskiner .Entreprenadkörning har blivit vanligare för att finansera maskinerna köpte själv ny såmaskin och sår numera fem gånger mera än med den gamla pga att jag sår åt andra