Klagomål

I går fick jag klagomål från Sverige, Ryssland och Australien (det var mycket på en dag) för att jag inte skriver så mycket i Bondbloggen mera. Det var närmast hindersbyggar i förskingringen som klagade. Men de kan försöka trösta sej med att titta på

Hindriks by (Byyin.Hindersby.net)

över nätet.  Det är den gamla byasidan men med litet nyare utseende – vi använder numera WordPress dvs. samma system som här på Bondbloggen.

Uutbyyssari (eller “uurbyyssari” som en del säjer) varnas för att en del är skrivet på hemligt språk, dvs. hindersbyyiskå. Språkbegåvade  kan i alla fall förstå det mesta – speciellt österbottningar som talar det gamla språket.

Intressant annars hur viktig den lokala anknytningen – rötterna – är även för dem som flyttat bort för 40-50 år sedan.  Ein gangå hindersbygg – alti hindersbygg (en gång hindersbygg – alltid hindersbygg) ! Det är säkert likadant för andra byar. Egentligen borde vi ha en från varje by här på Bondbloggen men det kunde bli trångt om saligheten.

Här ser vi att Internet inte alls förstör det lokala utan tvärtom återupplivar det. Geografin försvinner och vi är grannar med hela världen. Byn är kvar men mest inom oss.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

3 reaktioner till “Klagomål”

  1. Det är roligt med dialekter, jag har inte vetat att “hindersbyyiskå” är så lik de dialekter man talar i norra delen av svenska österbotten. Åtminstone i skriven form. Uttalet ändras ju lite från by till by.

  2. Melodin är helt annorlunda här i östra Nyland. Man hör direkt om någon är från Österbotten eller Västra Nyland. Men också här är det skillnader mellan socknarna. De östligaste (Pyttis och Strömfors) har kvar det urgamla svenska u:et som uttalas som o – som i tyskan. Och Borgå och Sibbo har det ursprungliga hårda k:et i “kyrka”, “köpa” och “köra” (inget tje-ljud !).

    Och så varierar orden till och med från gård till gård …

    Men intressant är det.

  3. tycker också att vi bör värna om våra dialekter. Minns att jag när jag i början av -80-talet arbetade på trädgårdsskolan brukade försöka gissa varifrån de nya eleverna härstammade utgående från deras dialekt. Placerade ofta in de med genuin dialekt med ~20-30 km:s felmarginal. I dag är det nog betydligt svårare ty gränserna har nog suddats ut i och med de stora högstadierna.

Kommentarer är stängda.