Slut på skiten!

Nej så farligt är det inte som rubriken lyder 🙂 Det var så att på måndagen hade vi hyrt in en slambil för att definitvt låta suga ut all svingödsel innifrån svinhuset. Kanalerna var gödselskaraporna går i, leder ut till en uppsamlingskanal där gödseln har förvarats tills vi pumpat ut den.

Med att tvätta samtidigt med högtryckstvätten som sugbilen sög så fick vi ett gott resultat. Problemet var bara allt material som fanns med i uppsamlingsbassägen. Metallbitar som lossnat från inredningen fanns det ca 1 ämbar och det medförde att slangen stockade. Samma metallbitar har det också varit problem med tidigare då det gått så lyckligt att någon bit nappat fast i pumpen 🙁 Någongång hände det att halm eller band mm tog fast i pumpen och det var ett mindre trevligt arbete att få bort. Pumpen skulle lyftas och bottnet skruvas bort för att lösgöra det som orsakat stockningen.

Ett annat mindre trevligt arbete har varit då repet som drar gödeslkälkorna i gödselrännan brustit. De brast ju aldrig på rätt ställe utan just på en sådan plats som var det jobbigaste att byta på. Att byta rep under spaltten då det finns djur inne vill jag nog påstå att är en specialtalang. Först och främst skall man inte ha obehag av skit, för det kan man ha enda upp till axeln då man ligger på golvet och försöker “lirka” fram repet som skall föras under spalten i värsta fall 30m. Som följande skall man ha mycket goda nerver, för man är ju inte ensam i boxen då man ligger på golvet med sina verktyg utspridda, nej du kan ha 10 st grishjälpredor runt omkring som minsann är måna om att komma med och hjälpa för att bita i stövlarna, dra i halaren eller föra bort skruvmejseln.

Men av med gödseln kommer jag inte så lätt. Bakom huset finns ännu bassängen som rymmer totalt ca 1300m3 och den är fylld till 1/3, så ännu kommer vi att korssa våra vägar då den skall under sensommaren köras ut på åkrarna 😉 

Författare: Maria

Jag är en 38-årig lantbruksföretagare från Snappertuna i Raseborg. Jag har bedrivit jordbruket tillsammans med min man som åttonde generation på gården, i 6 år. Till familjen hör vår 9-åriga dotter Elin samt vår son Franz, strax 5 år. Förutom att min man Kenneth hjälper till på gården jobbar han också som brandman på räddningsverket i Ekenäs. I början av året 2011 gick vi igenom stora förändringar då vi lade ner slaktsvinsproduktionen. Produktionen var ingen obetydlig del utan bestod av 1 000 slaktsvinsplatser med en årsproduktion på ca 250 000 kg kött och dessutom kunde vi titulera oss till Finlands sydligaste slaktsvinsstall. Detta betyder att vi står inför nya tider här på gården. En ny inriktning har redan börjat ta form men kräver ännu en stor arbetsinsats. Förändringen och utvecklingen från husdjurs-, till växtodlingsgård samt övrig företagsverksamhet på landsbygden kommer ni att få ta del av i min blogg. Några garantier hur det hela kommer att gå vägen finns ej. Men en sak är klar – om du vill skörda så måste du så. Visa alla inlägg av Maria