Fredagsreparation.

Servade traktorn igår och allting verkade OK. Så idag skulle plöjningen inledas efter att vi flyttat om lite i växthuset. Flickorna på gården ville få ordning på utplanteringsväxterna så därför måste grönsaksplantorna flyttas till andra ändan av växthuset.
Efter plantflyttningen tyckte jag att jag behövde hjälpa till lite på bygget med att söka fram avloppsrör och dylikt. Det är ju lite lättare för mig att veta hur det byggts förra gången då det var jag själv som gjorde det. Fram emot sena eftermiddagen efter att ha kört bort några lass grus och asfalt från grävningen för de nya golven skulle så plöjningen ta vid.
Men som vanligt på fredagseftermiddagen skall ju någonting krångla. Vid tillkopppling av plogen konstaterade jag att hydrauliska lyften ville föra ett eget liv med att höja lyftarmarna utan att jag rörde reglagen. Fiat traktorn av årsmodell 1990 har ett snabblyftreglage kallat klik-klak som jag tycker är behändigt då man inte behöver röra lyftens inställningar vid lyft av plogen under vändningarna i ändarna av fältet. Reglaget har ju flitigt använts under de 7500 timmar som traktorn gått och nu hade plastdelarna slitits så pass att de inte längre fungerade som tänkt.
Nåjaa det är ju i och för sig naturligt att delar slits men lika naturligt verkar det vara att de skall ge upp på en fredag eftermiddag då det är svårt med reservdelsanskaffningen. Nu är det så att jag inte kan vänta tills nästa vecka med att få traktorn reparerad utan det återstod att få någon form av mer eller mindre provisorisk reparation utförd. Efter att ha demonterat reglaget blev det att fundera hur jag bäst reparerar slitaget, plastdelar brukar jag forma om med lödkolv och fylla i med plastmaterial från andra delar. Nu efter branden har jag ju varken lödkolv eller plastdelar så det blev att skruva in en skruv istället som jag med en av byggfirman lånad vinkleslip formade så att delarnas form återställdes. Lyckades riktigt bra om jag nu får säga det själv, kan nog bli så att den provisoriska reparationen håller något år 🙂
Det värsta med dylika reparationer är att de tar tid, speciellt nu när jag har så dåligt med utrustning och verktyg. Så när frugan nu fram emot 22-tiden frestade med nygräddade våfflor kändes det inte längre lika motiverande att påbörja plöjningen. Dessutom har det börjat regna lite så plöjningen får nog anstå till i morgon bitti.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.