Odlingssäsongen 2012 knackar på dörren, men ännu har inte säsongen 2011 helt lagts till handlingarna. Avsalugrödorna skall ju säljas också. Rybsen sålde jag i sin helhet i januari och häromveckan sålde jag mitt foderkorn till Polar Mills i Vasa. Polar Mills tillhör egentligen Helsingin Mylly så mitt korn har antagligen hamnat i nån Myllärin Luomu-produkt. Tyvärr rymdes inte allt korn i samma leverans och den mängd som lämnade kvar i silon var för liten för att beställa en körning till. Följaktligen fick jag försöka sälja restpartiet på lite närmare håll för att kunna leverera det med traktor och kärra. Som tur behövde ekomjölkproducenten Sture, alltså samma kille som köpte rybsen, lite extra spannmål.
Jag lastade kornet på onsdag och körde iväg mot Överpurmo på torsdagsförmiddagen, en tur som går på c. 35 km enkel resa. Det är egentligen rätt vilsamt att köra traktor lite längre sträckor, så länge man inte förorsakar trafikstockningar. Man kör c. 40 km/h vilket ger gott om tid att se sej omkring, studera åkrarna och ladugårdsbackarna bredvid vägen o.s.v. Att solen sken från molnfri himmel och vårgrönskan börjar synas på vallarna gör ju inte heller saken sämre. Precis när jag kom ut på raksträckan genom Forsby spelade Radio Vega “Roll on 18-wheeler” vilket väl var något överreklamerat om det syftade på mitt modesta åttahjulsekipage, men som rätt väl beskrev känslan just då. Lite King of the Road-feelis får man allt.
Framme i Överpurmo var det bara att kippa lasset rakt på en betongplatta. Sture lagrar spannmålen i en “plastkorv”, så från plattan lastas den med hjullastare i korvstopparen som pressar in den i en plastpåse. Den här metoden är egentligen tänkt för lagring av otorkad spannmål, men fungerar också för torr vara. Förutom glädjen att bli av med spannmålen ger det alltid vinkar och ideer att träffa Sture. När vi levererade rybsen fick jag hem en traktordriven generator i returfrakten, den här gången fick jag erbjudande om en begagnad plog samt råd beträffande anskaffande av bättre skodon än de gummistövlar jag hade på mej. Varje dag lär man sig nåt. 🙂
Brukar också göra planeringar i förväg men har inte ännu funderat så mycket på 2012 annat än växtföljdsfunderingar. Däremot har jag definitivt inte lagt 2011 till handlingarna ännu 🙂
Hups, det slant visst på nåt år där… 😀 Fast jag är ju vallodlare och har följaktligen en stor del skiften med fleråriga grödor. Egentligen påbörjade jag ju till viss del 2012 års växtodling redan 2010 när jag sådde in vallfrö, så det är väl därför åren blir lite konstiga för min del…. 😉
Personligen har jag aldrig känt hatet i nacken så bildlikt som när jag per landsväg levererade min gamla tröska till köpare i Tjöck. Alternativ till E8 fanns inte och i uppförsbacken mot stamväg 67 hade jag typ 10 långtradare efter mig i två kilometer. Antar att språket i dom hytterna direktkvalificerade chaufförerna nån annan väg än till himlen.
Joo Kalle, backen i Bäckliden är lång och tung. Har själv kört ett antal lass från Solf till Tjöck (närapå 100km) och långtradarna blåser bara förbi trots heldragna gula streck, ibland till och med trots mötande trafik. Numera är ju vägen ganska bred i backen så utrymme finns men visst är det lite skrämmande när speglarna just och just överlever passagen.
Det är stor skillnad på hur tätt trafikerade vägarna är också. Jag rör mej en hel del längs riksåttan och där hinner man inte mycket mer än en km innan man har en långtradare bakom sig. Spannmålen levererade jag som sagt till Överpurmo och där är trafiktätheten en helt annan, det är långt mellan lastbilarna och de som hinner i kapp en kommer ganska lätt förbi.
Som liten fick jag följa med på resa med långtradare ,oftast till Norge. Föraren svor över traktorer, husvagnar, får och tanter på cykel!
Då vi hade arrende-åkrar ett gått stycke hemifrån var man tvungen att köra på livligt trafikerade vägar med traktorerna o tröskan dessutom genom staden,, då tröskan skulle köras dit passade vi på o förflytta den sent på kvällen då trafiken var mindre,, för vår tröska är stor.. jag själv bondmoran körde spannmålen hem till torken o vet vad det är att färdas på landsvägen.. då “jonon” blev lång stannade jag på nån buss-hållplats o gav väg.. endel tackade andra visade konstiga tecken… Numera odlar vi i “hembyn” med korta landsvägs-sträckor det är betydligt enklare.. Jag fick för min del klart harvningen igår efter ett extra år med stenhård yta o det blev på endel ställen så grovt att få se vad det blir till.. gubben harvar det sista idag o kanske hinner så det ännu, därför hinner jag läsa om er andra bönder o lite skriva själv oxå,, medan tvättmaskin är igång med alla dammiga smutsiga halare o andra arbets-kläder… lycka till allihopa med vårbruket…