Bete. Vad det kan vara roligt att få släppa ut fåren med sina lamm första gången på bete. När man öppnar dörren ut skenar tackorna ut och kommer inte alls ihåg att dom skall ha några lamm med sej, och lammen står i dörren och undrar varför världen mitt i allt blev så stor och ut i det gröna skuttade mamma – tackan iväg och bryr sej inte det minsta fast alla lammen står och ger hals så dom blir hesa…
Tackorna brukar i ren glädje alltid skena några varv kring fårhuset i full fart innan dom över huvudtaget bryr sej om att se efter var dom har sina lamm, men sen när dom skenat av sej söker de upp sina lamm och ropar på dem så att de ska förstå att de skall komma ut.
Kring mitt fårhus har jag ett litet bete som de får gå i några dagar först så att lammen får vänja sej med att vara ute. Därefter får de gå ut på ett större bete när de lärt sej att hålla sej till tackan lite bättre, men ändå brukar det bli lite kaotiskt när de kommer ut på de större vidderna. Första betet jag släppte dem till i år är ca 5 ha, så det är inte så stort, men är man ett litet lamm är det antagligen vansinnigt stort när man skall skena efter mamma som lägger iväg över stock och sten “som ett skållat troll”, med andra ord, de går undan! 😉
Fåren får nu gå några dagar ute på bete om dagarna och så får de gå in till nätterna så lammen får vila sej inne i fårhuset. Men snart blir det annat när tackorna och tacklammen skall köras ut till holmar på bete. Bagglammen får gå med storbaggen på bete här på hemholmen.
Lammet mitt på bilden är lilla Gea. Lammet som varit via mitt badrum på intensivvård som jag berättade om i “gea till intensiven”. Hon får ännu flaska och kommer glatt springande när man ropar på henne. 🙂
Jag kommer ihåg ifjol när de skulle ut och ett stackars litet svart lamm blev stående bakom traktorn och inte alls fatta vart han skulle. Resten av skocken var redan halvvägs in i skogen och han lät bara ynkligare och ynkligare där han stod bakom traktorn.