Årets lökplantering blev klar något senare än brukligt då vi ville få sallaten och de tidiga kålväxterna planterade på fältet i kyrkbyn innan vi flyttade planteringsmaskin hit till Långmossen. Blev också nästan ett dygns paus i planterandet på grund av regnet. Regnet (6-7mm stilla vårregn) var i och för sig välkommet men kunde ju ha kommit en dag senare (måste jag väl tillägga för att upprätthålla “myten” om att vi bönder jämt klagar på vädret) 🙂
Till skillnad från Bondbloggs-Charlottas Mats så sätter vi vår lök från plantor och inte från sättlök. Ett arbetsdrygare alternativ men vi har vi noterat att löken håller sig friskare på så vis. Har inte behövt bekämpa lökbladmögel sen vi helt övergav sättlöken.
Kompletterar med några bilder då jag inte har ork för desto längre inlägg denna gång, har tidig väckning i morgon för att hinna bearbeta åkern inför kålplanteringen.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
När sår ni löken i ert växthus och vilken sort använder ni er av? Använder ni brätten? Och i vilken temperatur lagras löken efter upptagningen? Sprutar ni den för bättre hållbarhet?
Brukar så löken i slutet av mars men i år blev sådden ett par veckor försenad då jag fick vänta på nya såmaskin.
Har odlat sorterna Hyfort och Baldito de senaste åren men i år heter sorten Hybing. Plantorna drivs normalt i Planteks 256 brätten men de nya 256 brättena fick jag först i medlet av maj så i år såddes de i Plantek 144. Plantdrivningen krävde sålunda lite mera utrymme men plantorna blev fina. Lagrar i vanliga fall löken i -0,5 grader då jag inte använder groningshämmande eller andra lagerförbättrande medel, i år har dock löken lagrats i ett ventilerat lager utan kyl i väntan på att nya lagret skall bli klart. Så ett större svinn har vi nog haft i år då också torkningen utfördes med provisoriska lösningar. Ser fram emot att ta det nya löklagret i bruk i höst.
Tack för svaret. Finns det någon bra bok som utförligt i detalj beskriver de olika momenten vid förgroning av grönsaker i växthus? Och också hur man sköter dem efter utplanteringen på friland.
Kan du beskriva lite åt en tont vad de är för en slags mackapär som du planterat lökplantorna med. Var tillverkas såna maskiner och av vilket fabrikat är de. Jag ser att du har Same men inteifrån Lappland Har du krypväxel på den.
Använder en MAS Universal självgående planteringsmaskin av Italiensk härkomst. Samen (också den en Italienare) har 45 växlar framåt varav 15 krypväxlar, går väl en 50-60 meter i timmen som lägst.. Kommer att försöka presentera maskinparken noggrannare senare när det blir lite lugnare på åkern. Nu på väg för att skörda sallat och kål..
Har i tidernas begynnelse konsulterat Balvolls “Grönsaksdyrking på friland”. Norrmännen har med oss mer jämförbara odlingsförutsättningar än svenskarna. Visst har den något år på nacken, om det nu inte kommit ut någon reviderad upplaga, men den är väl värd att studera om man söker det mest elementära.