Min tid börjar var över

Såhär i vårbrukets sista skälvande minuter medan husbonden vältar – utan mig förstås – så har jag hittat en dator att skriva av mig på. Det är nämligen så att jag inte får vara med längre. För inte så många år sedan var jag helt oumbärlig när någonting skulle göras. Faktum är att jag egentligen var viktigast av mina tre kolleger. Dom två lägre ner hade hjälp av varandra men jag fick göra mitt jobb ensam.

Egentligen började vägen utför för ca 10 år sedan. Det hade kommit en ny såmaskin till gården och lite konstigt tyckte jag väl det var, men när det skulle sås med den behövdes inte jag. Det gjorde nu inte så mycket för lite semester från all viktöverföring och hårt och inställsamt (!) jobb var egentligen bara skönt.

För några år sedan dök en ny stor harv upp. Jag betraktade den lite misstänksamt eftersom det var ett stort åbäke, jag vädrade ganska tunga arbetsdagar med dendär. Men vad hände, inte heller nu behövdes jag. Jag fick var med och titta på, lite som en turist bak på traktorn, men harvjäkeln gick bra utan mig. Nästan bättre än i mina glansdagar. Så småningom skulle det vältas och då, i det dammigaste jobbet dög jag fortfarande. Lite irriterande var det nog, för välten kräver inte så mycket av mig, men ändå fick jag känna mig lite behövd.

Hur gick det sen. Det kan var och en räkna ut eftersom jag har tid att sitta här och skriva. I år har jag inte fått vara med en enda gång på åkern och göra något. Nu kommer t.o.m vält-fan efter som en menlös vagn. Husbonden har i år tilt-jämnat, harvat, sått och vältat HELT utan min hjälp och det har nog aldrig hänt förr. Som tur är kan jag låta bli att ta detta personligt för jag har hört om kolleger som det gått ännu värre för.

Än är det dock inte dags för pension. Nu börjar sprutandet och där får jag vara med. Tyvärr luktar det lite illa men vädret är ju ofta fint då vi sprutar och Amazonen skulle inte ha en chans utan mig, och det känns ju bra. Sen får jag ju vara med när slåtterkrossen börjar jobba och i plöjningen, då kan jag ännu visa att gammal är äldst!

Försök plöj utan mig, den som kan. Synd bara att det oftast brukar vara så jäkla kallt då, och plöjningen är ett tungt jobb skall Ni veta, mycke viktöverföring att tänka på.

Med hopp om en glad och ledig sommar alla yrkesbröder

hälsar

Valtras Tryckstång

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle