Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Jonte

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Jonte

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra “vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.