Hipp hurra. Vårbruket börjar så småningom vara klart. Vän av ordning undrar förstås om det inte börjar vara något sent och ja, det kan jag väl hålla med om. Därför kan det var på sin plats med en liten lägesrapport från Torp Svedjebäck såhär inför midsommar.
Själva vårbruket gick bra i år också. Förhållandena var bra och vetet kom i jorden i god tid i början på maj. Havren blev lite försenad pga av regn men inget att oroa sig över. Bättre sent som alltid, ni vet. Ett litet maskinhaveri fick jag när draget försvann på Valtra utan förvarning mitt i harvningen.Efter en timme felsökning visade det sig att felet inte satt på, utan inne i förarstolen. En liten mojäng som skall förhindra att någon under 30 kg skall kunna köra traktorn förhindrade nu även någon under 130 kg att köra. Efter en gammaldags förbikoppling kunde harvandet fortsätta. Övriga maskinproblem var jag förskonad från även denna vår.
När naturvårdsträdorna skulle fixas så började problemen. Denna gång satt dom på förarsätet. Första misstaget blev att blanda ihop 0,2 ha med 2,0 ha och således så 20 kg solrosor på 0,2 ha. Följdproblemet blir att man inte vet exakt när maskinen blev tom, så det är lite svårt att veta var man skall fortsätta. Detta var fö en svår motgång eftersom det handlade precis just om det misstaget som jag för länge sen bestämt mig för att aldrig göra. Nu är det gjort. Efter detta började regnet och hindrade manövrar på åkern flera dagar. När detta var klart var husbonden så nervös (sånervös?) att jag bara för att vara säker ställde såmaskinen så lågt att den sådde 3 kg på hektaret istället för 10. Vilket gjorde att jag fick börja fundera på vad jag gjorde för fel. Härvid kollapsade mitt mattehuvud totalt och helt plötsligt kunde jag inte ens räkna ut hur man gör ett vridprov. Alltså var jag tvungen att begära räknehjälp för något jag kunnat i 20 år. Medan jag höll på med min räkneverksamhet började regnet igen. 13 juni kunde jag således så om mina förbannade solrosor för tredje gången. Då hade redan dom första fröna från massflykten från Simultan börjat gro. Sen kom regnet och hindrade vältnigen. Då gick jag in!
Bortsett från malören med solrosorna ser all växtlighet riktigt bra ut (tack igen till Rollexen). Just nu pågår någon slags improviserad besprutning där man kör slalom mellan regnet, blåsten, almanackan och olika medel. Det blev inget Broadwayförsök i år heller utan receptet i år har varit Ariane S där jag haft tistlar och Express/Trio på övriga plättar. Dessutom har havren fått en mangandos och vetet dito svavel. Efetsom klorofyllmätaren bara höll sig runt 40 på havren så hoppar jag över stråstärkaren i år och bereder mig mentalt på att ångra mig över det senare när slagregnen kommer.
Nu pågår då städning och tvätt och inpackning av redskapen sådär ungefär en månad efter tidtabell. De flesta är klara men ännu står en Carrier och en Zetor och väntar på hjälp av skurtrasa. Den är på väg, jag lovar!
Nu skall vi föst ta oss igenon årets eländigaste helg, helgen då vi firar mörkrets återkomst!
Ha en bra midsommar alla och snälla, drunkna inte!
Måste bli otroligt fint när alla solrosorna blommar sedan!
Jag blir lite nyfiken på vad det är som gör dem naturvårdande. Förstår att de ska göra någon sorts nytta genom att växa där annat än att man kan skörda fröna 8men det gör man kanske inte från en naturvårdsåker?), men vilken?
Jag blev så glad då jag fattade från din sista rad att det inte bara är jag som deppar p.g.a midsommar. Visst är det fint men…. nu blir det bara mörkare dag för dag.
Ika: Ja, jag vet inte. Myndigheterna betalar för att vi skall vårda naturen och då får man väl bara tro på att det gör nytta nånstans. Personligen tror jag att det är bra att låta åkern vila från konstgödsel och besprutning, men varför just solrosor; ingen aning.
Lis-Britt: Ja det är ett väldigt tveeggat svärd. Jag är ingen större vän av midsommar, blir bara deppig av den