Så är då ett par händelserika dagar förbi. Som jag skrev i mitt senaste inlägg kalvade Luppa på lördagen och hon fick en fin kokalv. Kalven, som sist och slutligen fick namnet Iluppa ( alltså i Luppa hehe 😉 ) hade dock på söndagskvällen problem att komma upp. På måndag morgon ringde jag direkt efter en veterinär som kom och gjorde diagnosen att Iluppas lårben var av. Helt säker kunde hon naturligtvis inte vara då hon inte hade röntgen, men så verkade det.
Med veterinären kom vi överens att jag skulle kontakta Helsingfors Universitets djursjukhus för att höra vad de tycker om saken. Jag ringde dit, men eftersom de inte hade möjlighet att operera, rådde de mig att ta kontakt med en privat djurmottagning i Hattula, utanför Tavastehus. Det gjorde jag och vi fick tid till igår klockan 16.
Några tjocka filtar lades in i bakluckan på vår farmarbil och kalven placerades på dem och så bar det av till Hattula. Där röntgades hon och veterinären kunde fastställa diagnosen till brutet lårben. Den goda nyheten var att det gick att operera, men först idag (alltså på onsdagen). Efter lite funderande över hur vi skulle lösa detta på det smartaste sättet, beslöt vi oss för att lämna kalven i Hattula eftersom vi hade kvar av hennes dricka i en tuttflaska. Skötarena matade henne på kvällen och på morgonnatten opererades hon. Allt gick bra och ortopeden var nöjd med resultatet! 🙂
Idag åkte jag sedan och hämtade hem henne. Nu måste vi ha henne en tid skilt för sig och vårda såret genom att spola vatten över det ett par gånger om dagen samt genom medicin. Flugorna är ett litet gissel den här tiden på året (som ni ser på bilden) men förhoppningsvis får vi dem att hållas bort med hjälp av insektmedel.
Slutet gott, allting gott. Iluppas prognos ser bra ut, så nu är det bara att hålla upp alla tänkbara och otänkbara tummar och tår! 🙂 🙂 🙂
Glad, att operationen lyckades!
Stackars liten. Det var en tuff start på livet.
Har hon mycket goda gener i sig? Jag menar annars kan väl en sån där procedur inte löna sig?
Jeps, kalvens halvbror H. Ponnistus (dom har samma mor) va elittjur och hans söner e GenvikPlus tjurarina, så rikti bra gener. Kalvens far K. Toivo e också myki bra.
Jag var också nyfiken på lönsamheten i det hela, men såg att jag gissat rätt när jag antog att kalven hade så god härkomst att man ansåg det värt operationskostnaderna.
Däremot är jag fortfarande nyfiken på hur benbrott på kalvar läker – måste Iluppa hålla sig i stillhet för att det ska läka som det ska, och hur i all världen lyckas det med en rörlig liten kalv? Har ni fått någon prognos på hur lång läkningstiden kan bli?
Måste tyvärr meddela att Iluppa inte klarade sig, troligen blev det en för stor ansträngning för hennes lilla hjärta… 🙁 🙁 🙁 Vi försökte allt vi kunde, men alltid räcker inte ens det…
Efter operationen räknade man med en läkningstid från allt mellan 4 och 8 veckor, kalvars benbrott leks bra. Stilla behöver de inte vara, men de får inte hoppa eller springa.
Nej, så tråkigt. 🙁