För några dagar sedan kom jag mej för att se på fst nyheter på tv. Det brukar bli mer sällan som jag ser nyheter på sommaren. Ofta är man ute och grejar på som bäst när de kommer, men jag hade det lite lugnare efter midsommar och då tog jag mej tid att titta lite vad som hänt i världen på tv. I vanliga fall brukar jag kolla de viktigaste nyheterna på internet när kvällen kommer, men den där dagen var jag glad att jag fick se ett inslag som handlade om någonting som många hört om, men kanske inte hos jordbrukare, utbrändhet.
Själv tyckte jag att inslaget i tv var väldigt bra, och beskrev kort och rejält vad det handlar om. Eftersom jag inte själv har varit utbränd, ännu i alla fall, så kan jag inte säga hur det är, men, jag kan mycket bra förstå de jordbrukare som är eller varit utbrända.
Jag tror inte det handlar om det fysiska jobbet som man blir utbränd av, utan mera att få det att gå runt ekonomiskt, och kort och gott EU. Allt har sina för och nackdelar, så även den europeiska unionen med allt vad det innebär. Eftersom jag inte varit jordbrukare så länge så känner jag inte till något annat sätt att vara jordbrukare på än EU-sättet. Och med det sättet känns det viktigare att ha alla papper i skick än att veta hur man sår och skördar.
Att i misstag kruxa i en ruta fel i de fasade och omdiskuterade jordbruksstödsanmälningsblanketterna, så en gröda och anmäla en annan, att inte anmäla exakt vilket djur som går på vilken djurhållningsplats, sådant får bara inte ske. Otänkbart! Det händer ju ingenting ute på åkern, allting växer som det ska ändå, och djuren är nöjda så länge de har mat, om det sen är får nr 654 eller 987 som går där, men råkar man på granskning och kontrollanterna hittar fel mellan verklighet och papper, kan ekonomin kastas omkull. Och det kan få långa följdeffekter.
Men nu skall jag inte bara sprida dynga över papper och kontroller. Jo, de är bra att det hålls koll på vad som odlas, hur mycket får och kor det går omkring i våra hagar. Det är ju inte bara för att krångla så mycket som möjligt som dessa regler kommit till, dom fyller nog en viktig funktion.
Men rädslan finns. Att i misstag göra någonting fel som kan skapa ekonomisk katastrof. Det är i mina ögon en ypperlig grogrund för utbrändhet.
Jag har hört många siffror på vad en jordbrukare har i lön. Hur man räknar ut det undrar jag. En jordbrukare som har djur har ansvar för dem 24h/dygn. En jordbrukare som odlar spannmål och inte har jobb “vid sidan av” vet jag inte om finns, men i alla fall kanske de timmarna går lättare att räkna. Grönsaksodlarens timmar är också svårräknade. Som exempel, hur räknar man timmarna alla nätter som bevattningen är igång? Man behöver inte stå där och titta medan det vattnar, men man vågar inte heller gå och sova ifall man inte vaknar när klockan ringer och man skall ut och stänga av den, kanske kl 1, kanske kl 3…
Siffror som kommit emot mina ögon har varit att snittlönen för en jordbrukare är 2-4 euro/timme. Så att jordbrukare kan bli utbrända på grund av ekonomi tycker jag verkligen inte är någonting att undra över. Hur reder man upp hus, bil, arvsskatter, försörjning av familj med en lön på 2-4 euro i timmen???
Ett svar är att man jobbar, nonstop, morgon till kväll. Jordbruket, jobb vid sidan av jordbruket, söndag som måndag – jobb!
Summa summarum, ett recept på utbrändhet, lön på 2-4 euro i timmen + “gargamel” i hasorna = utbrända bönder.
Du hade väldigt fina lökar – är du tvungen att bespruta mot ogräs för att hålla landet ogräsfritt, eller sker det genom mekanisk bearbetning? Lagrar du sedan löken själv och säljer av under årets lopp till affärer etc., eller är det någon större uppköpare som tar hand om all lök direkt efter skörden?
Gargamel var en passlig benämning, undrar om man vågar säga det åt granskaren när han kommer? Annars kunde man kanske stå ut med att lönsamheten är dålig och pengarna slut, så har det väl mer eller mindre alltid varit inom jordbruket. Det är just Gargamel som stressar.
Hej undrande!
Först vill jag klämma in en liten detalj om att löken inte är min, utan Mats, men eftersom vi är insyltade i varandras jordbruk kan jag svara på dina frågor ändå. Löken sprutas för ogräs, ja. Lagringen av den lök som odlas på Åland går till stor del till så att varje lökodlare har ett eget löklager. Dit körs löken från åkern och torkas torr. Sedan körs löken till uppköpare som sorterar, packar och skickar löken vidare.
Hej Stefan
Jo, jag tycker likheterna med gargamel är ganska slående. Den lilla smurfen (jordbrukaren) som försöker leva livets gång i lugn och ro, men hela tiden får vara på sin vakt och sova oroligt ifall gargamel kommer… Och jo, kallar man kontrollanterna för “gargamel” när dom kommer kan de ju nog hända att man kan få “kringom öronen”. Problemet är ju att dom blir i kläm. Dom gör ju sitt jobb, och gör dom inte det, gör dom tjänstefel. Så man måste ha förståelse för det, men, det är ändå kontrollanterna jordbrukare fasar för, de är ju dom som kommer med “domen”…
hahahaa, inga tror jag att inspektörena tar på näsan om nån kallar dom för Gargamel… När jag dona som inspektör hände de ngr ggr att man blev kallad för betydlit värre saker än Gargamel! 😉
Sen e nog dom flesta inspektörena rätt så schyssta personer, de flesta av inspektörena e själva jordbrukare eller uppväxta på ett jordbruk och vet hur de är att bli granskad.
På Åland så har jag förstått att det är http://www.ath.ax/sv/vara_odlare
som sköter om marknadsföringen av den gemensamma skörden – något som de åboländska odlarna synbarligen saknar då de hellre vill satsa på bredband i 100 MB’s klassen.