Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Likt fågel Fenix…..
…..försöker vi resa oss igen. Som förlängning av inlägget om branden lägger jag in en kort notis om läget idag och motsvarande utsikt från stugverandan.
En bild ur motsvarande vinkel som den av eldsvådan.Så här ser delen som i förra inlägget benämndes som den äldre halvan av hallen.Här dagens utsikt mot det som jag i förra inlägget kallade den nyare halvan .
Den nya byggnaden är ganska lik den som tidigare fanns, den är ju till huvuddelen byggd på samma grund och med samma planlösning. Och visst känns det bra att kunna återskapa det som tidigare fanns även om det förvisso är som Nisse noterade att en brand tar med sig så mycket och förstör så totalt. Många hemgjorda finesser och detaljer som underlättar jobbet kommer jag knappast att få tillbaka ty dom finns inte att köpas.
Likadant är de med min allra största förlust här i livet….Erik skulle idag ha fyllt 24 år.
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
5 reaktioner till “Likt fågel Fenix…..”
Stiligt bygge! Vad blir det för dörrar, eller inga dörrar alls?
Var Erik inne i maskinhallen när det brann?
En mycket bra jämförelse med Fågel Fenix,han reste ju sig oxå ur askan… Mycket strongt!!! Jo födelsedagarna och julaftonen är dom tyngsta dagarna på året när man misst någon när och kär. Lotta och jag misste varsin förälder 2006,hon sin mamma och jag min styvfar, som jag levde 22 av mina då 27år med. Ett tungt år. Men vackra minnen finns för evigt.. Dem rår inget på..
-: Dörrarna (rulldörrar) är nog på plats men elen är inte ännu koppplad så dom står öppna
Erik gick bort året innan och nu med branden förlorade vi hans bilar och många andra minnen av honom.
Dånö Matte: Jag är ju lite envis så att ge upp är inte riktigt min still men visst har det varit tungt de 2 senaste åren som det oftast är när man förlorar någon man håller kär. Har enbart goda och vackra minnen av Erik, han var en snäll och duktig pojke. Besökte hans viloplats nu vid midnatt efter att ha fört kvällens skörd till lagret. Det var så lungt och varmt på begravningsplan, precis som Erik var, ändå känns det inte ännu som om han hör hemma där.
Beklagar Era förluster, hoppas att Lottas nacke blir i skick och lycka till med kinakålsplanteringen.
Vad fint bygge. Det har säkert varit mycket tungt, att inte hinna andas ut från de ena tragedin tills den andra knackar på dörren. Lycka till i er nya produktionsbyggnad
Själv misste jag min pappa 2006 i september utan en endaste förvarning efter att vi hade fått allt tröskat. Han var en stor hjälp för oss här på gården. Så de senaste åren har tagit mycket resurser och krävt massor med krafter för att få allting och snurra på nytt.
Tack Maria, vi tycker också att det blir fint. Jag har ju själv stått för planlösningen. 🙂
Och joo, förlorade själv min far redan 1996 endast 63 år gammal (efter 3 års kamp mot cancern). Han var en stor tillgång när jag byggde första sektionen av hallen, han hade ju arbetat som timmerman tidigare och hade praktiska lösningar till hands när det “körde ihop sig”. Under sjukdomstiden hjälpte han till med lättare sysslor här på gården, sysslor som man kanske inte sätter så stort värde på men som är ack så värdefulla att få utförda.
Stiligt bygge! Vad blir det för dörrar, eller inga dörrar alls?
Var Erik inne i maskinhallen när det brann?
En mycket bra jämförelse med Fågel Fenix,han reste ju sig oxå ur askan… Mycket strongt!!! Jo födelsedagarna och julaftonen är dom tyngsta dagarna på året när man misst någon när och kär. Lotta och jag misste varsin förälder 2006,hon sin mamma och jag min styvfar, som jag levde 22 av mina då 27år med. Ett tungt år. Men vackra minnen finns för evigt.. Dem rår inget på..
-: Dörrarna (rulldörrar) är nog på plats men elen är inte ännu koppplad så dom står öppna
Erik gick bort året innan och nu med branden förlorade vi hans bilar och många andra minnen av honom.
Dånö Matte: Jag är ju lite envis så att ge upp är inte riktigt min still men visst har det varit tungt de 2 senaste åren som det oftast är när man förlorar någon man håller kär. Har enbart goda och vackra minnen av Erik, han var en snäll och duktig pojke. Besökte hans viloplats nu vid midnatt efter att ha fört kvällens skörd till lagret. Det var så lungt och varmt på begravningsplan, precis som Erik var, ändå känns det inte ännu som om han hör hemma där.
Beklagar Era förluster, hoppas att Lottas nacke blir i skick och lycka till med kinakålsplanteringen.
Vad fint bygge. Det har säkert varit mycket tungt, att inte hinna andas ut från de ena tragedin tills den andra knackar på dörren. Lycka till i er nya produktionsbyggnad
Själv misste jag min pappa 2006 i september utan en endaste förvarning efter att vi hade fått allt tröskat. Han var en stor hjälp för oss här på gården. Så de senaste åren har tagit mycket resurser och krävt massor med krafter för att få allting och snurra på nytt.
Tack Maria, vi tycker också att det blir fint. Jag har ju själv stått för planlösningen. 🙂
Och joo, förlorade själv min far redan 1996 endast 63 år gammal (efter 3 års kamp mot cancern). Han var en stor tillgång när jag byggde första sektionen av hallen, han hade ju arbetat som timmerman tidigare och hade praktiska lösningar till hands när det “körde ihop sig”. Under sjukdomstiden hjälpte han till med lättare sysslor här på gården, sysslor som man kanske inte sätter så stort värde på men som är ack så värdefulla att få utförda.