Återfall

Jag skall försöka mildra min Bondbloggsskrivarabstinens genom att skriva lite på bondbloggen. Det känns lite som om en kompis skulle ha försvunnit när man inte längre delar sina upplevelser med bloggläsarna. Det skall vi göra ett tillfälligt avsteg från nu.

Sommaren och hösten 2011

Jag har nog vetat det ganska länge. Vi bor på en välsignad plats. Dels gäller det förstås hela Finland, men nu syftar jag på den lilla, platsen för mitt hemman. Återigen är en nästan perfekt sommar väderleksmässigt till ända. De få gånger i sommar som det kommit vatten har det varit just då det behövts som mest och stört som minst. Lite har detta kommit på skam nu under skördeperioden, för det har faktiskt varit flera dagar som man suttit och räknat vattendropparna på stugfönstret istället för sädesaxen utanför tröskfönstret, men det har ändå rört sig om avgränsade dagar och dagen därpå har det varit fint igen.

Min Peppi havre gick tyvärr och lade sig ganska rejält på sina ställen. Tack och lov föll den sent, i början på augusti så kvaliteten har inte lidit, men det har tröskföraren gjort. Att plocka upp havre som är helt platt kräver både tålamod och tålamod. Nu visade det sig f.ö att Claasen är mycket duktigare på att plocka upp liggsäd än den gamla Ferguson, så det var ju en tröst i nöden. Ändå har jag tillsvidare lämnat kvar lite drygt ett hektar platthavre på åkern. Det tar för mycket tid från vetetröskningen att kämpa med ligghavren, så den får vänta till sist nu. Börjar det regna blir den förvisso förstörd, men det är billigare än att låta vetet stå och vänta. Den helvetiska hösten 2004 gjorde jag mitt livs dyraste jordbruksmisstag när jag använde vackra dagar till att plocka upp dåligt liggkorn, och när jag var klar att börja med vetet kom ett fyraveckors regn som tog bort kvaliteten och gjorde att skräpvetet skulle torkas bortemot 30h.

Det mesta av havren har jag sålt och levererat redan, siffrorna blev 5300 kg/ha och en hl vikt på 58,5 och pristillägg för kärnstorleken. Det skulle vara skamligt att inte vara nöjd med det. Vetet ser dock ut att kunna bli lite svagare, volymen kommer nog, men kärnorna ser små och lätta ut. Dessutom verkar falltalet kunna vara svagt, det märks när man tuggar på kärnorna.

Största problemet just nu är ett missljud ur tröskan som jag noterade i går kväll. Eftersom ljudet ändrar tonläge när man höjer farten på tröskcylindern ororar jag mig för att något hänt med lagren där. Att byta dom kräver kompetens både som urmakare och bergsbrytare, samtidigt så det är inget man vill göra mitt i säsong. Tyvärr har aldrig trösktrumman havererat i april så man får väl ta det som en löneförmån antar jag.

Trots allt, med 14 ha vete otröskat och mulet väder med regnmoln i väster så är jag rätt nöjd med odlingssäsongen 2011.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle