Mammas lilla hjälpreda

Sommaren har blivit höst och då är det dags att ta den tredje och sista vallskörden för i år. Mängdmässigt blir det en riktigt hyffsad skörd, men de återkommande regnskurarna gör det lite besvärligt att få bort gräset från åkrarna. Nu har de lovat uppehåll i ett par dagar framöver, så vi får hoppas att det stämmer!

En del av gräset har vi redan fått balat. Eftersom vi har en sådan balare som balar och lindar allt i ett, betyder det att man måste åka omkring på åkern och samla ihop balarna som balaren “spottar” ut. Här i veckan var det då äntligen dags för min och Kalles balfångan-premiär. 🙂

Kalle tog det lugnt, först tittade han nyfiket omkring sig och sedan somnade han. Han tog en liten tupplur på en knapp timme och efter det blev det en fältlunch varpå man igen kunde sitta lugnt i sin bilsitter och leka med sina leksaker 😀

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

2 reaktioner till “Mammas lilla hjälpreda”

  1. Traktorhytten brukar vara ett säkert kort då det gäller barns sovande. Det måste vara nåt med brummande och gungandet. En granne hade t.o.m. gjort en liten bädd bakom sitsen, eftersom junior ändå sov största delen av tiden han var med pappa i traktorn. 🙂

Kommentarer är stängda.