Nej, som en enda stor “bondebaum” doftade min bil i helgen när jag kom hem. Jag var till Geta med bilen med mej och där stuvade jag den full med allt möjligt gotta. Potatis-gubbar, fänkål, kinakål, äppel och purjolök. Löken glömde jag…
Alla dessa dofter gjorde att jag nästan blev yr i huvudet när jag satte mej i bilen för att köra hem. Nästan som när man öppnar en wunderbaum till bilen, och så funkar ju naturligtvis inte den där plastpåsöppningen, den brakar sönder så man får hänga upp sin doftgran utan plast, då blir doften så stark att man får en “nästan-yrsel”.
Det här med bondebaum var en mildare och trevligare doft att ha i bilen.
Om man är om sej och kring sej, får man i sej och på sej, sades det förr. Och nog är det lite så att det stämmer ännu.
På landet delar man med sej. Har man för mycket av någonting så byter man med grannen.
-Jag ha plockat massor av svamp, vill ni ha? Kanske vi kan byta så jag kunde få några av era potatisgubbar istället för att ni kastar bort dem att ruttna?
-Eftersom Mats fänkål växte sej lite för stor innan han hann skörda den, kan jag få lite av den så kan ni få fisk av oss istället?
-Det är så dålig efterfrågan på purjolök så jag hamnar att plöja ner den om jag inte kan sälja den innan den fryser, någon som vill ha?
-Vill ni ha äppel? Vi har äppel som inte håller första klass så vi kommer att tömma några ton till skogen åt rådjuren om ingen vill ha.
Att inte vara så förstaklass petig, lite anstränga sej, köra runt, höra sej för, söka och fråga om man får byta eller köpa, gräva upp det själv ur landet, på det viset skaffar man sej en bil som doftar bondebaum. Det finns nog en annan sorts “bondebaum” också, den lite mer “stickiga” sorten, som om den kommer, oftast följer med skorna in i bilen… men den sorten lyckades jag undvika 🙂
