Man blir aldrig fullärd, det bara är så. Punkt. I ett försöka att försöka förstå lite mer om fårhälsovård var jag i torsdags på en föreläsning som projektet Know sheep ordnade. Föreläsningen var i Pargas och när jag ändå skulle från holmen den dagen passade jag samtidigt på att uträtta en hel del andra ärenden, bland annat köpa dragked 😉 På morgonen var det först matning, sen in och byta kläder och vid 9 tiden gick starten hemifrån. Skenade runtomkring i Åbo och Pargas på ärenden hela dagen, när klockan blev 17 höll fårklubben möte och klockan 18 var det då dags för veterinären / föredragshållaren att ta ton.
Cirka 20 par ögon satt som trollbundna, lyssnade, diskuterade och frågade nonstop i tre timmar. Mycket som man kunde, men mycket nytt också. Sjukdomar som inte florerat i de här trakterna, vad jag vet om, var ur min synvinkel mest intressanta att höra om. Som ett exempel kan jag berätta lite om den köttfluga jag aldrig hört talas om förrän nu i somras. Flugan attraheras främst till får som är smutsiga, skitiga, toviga och blöta i ullen främst kring rumpan, men även till andra får utan “hygienproblem”. Flugan lägger sina ägg, kring rumpan, i ullen, de kläcks inom ett dygn, sen börjar det obehagliga, larverna äter in sej i levande kött, tarmkanaler osv, det tar bara någon dag innan fåret dör. Upptäcker man det i tid finns det räddning, maskmedel, tvättning, putsning och plockning. Nyheter om sådant här fick jag höra i somras. Först från den estniska sidan, men senare även från denhär sidan av finska viken.
Ruggigt och obehagligt. Flugorna (och även andra insekt – otyg) har verkligen mått bra i sommar. Fuktigt och varmt. Önskar mej en grymt kall vinter utan snö och på det en kall och torr sommar, eller en stekhet torr sommar, ur otygs – synvinkel… Hur skall jag kunna, hinna och ha råd att varannan dag köra kring till alla holmar och kontrollera alla fåren??? Det säger ju sej självt att det inte går. Det blir att i möjligaste mån försöka vara på alerten nästa vår och försöka förebygga det här så gott det går. Men hur förebygger man sånt här? Det naturliga är ju att se till att fåren mår bra, hålls friska i magen, inga små eller sjuka djur ut på bete, maskmedel doserna på grej, insektmedel över hela betessäsongen och det där “normala”. Så jättemycket annat kan man inte göra, det man nu kan göra är att läsa på. Studera, läsa på internet, lyssna på grannar och bekanta, fråga dom som vet och kan, och gå på föreläsningar.
Det här gäller ju inte bara för den här flugan, utan för alla sjukdomar. Att försöka vara före sin tid, samla på sej kunskap så att man när det väl händer någonting kan reagera med en gång.
Nåja, tillbaka till kvällens know sheep föreläsning. När alla frågor var besvarade, klockan blivit en bit över 21 och kaffe var drucket började alla söka sej hemåt, så även jag. Dock kunde jag konstatera när jag satte mej i bilen att det kunde bli tajt att hinna till färjan mellan Pargas och Nagu klockan 21.30. … 21.31 var min klocka i bilen när jag kom ner till färjan och såg att den hunnit ut 3 meter och börjat tuffa iväg. Följande tur gick 45 minuter senare 22.15… Men inget att göra åt, jag hittade mej ett gammalt kexpaket (som verkligen inte innehöll goda kex mer ) pratade lite i telefon och snart var klockan 22.15. Det är ju det, att fast man kommit över färjan, så är man bara halvvägs ändå. Ner till följande strand, lämna bilen där, packa det man handlat i snurran och så köra några minuter till hemstranden. Sen var det bara 527 steg hem till trappan. Äntligen hemma, och kvällsmatning. Men sen, efter 15-16 timmar på språng var det skönt att lägga eld i spisen, ta en kopp te, summera dagen och försöka smälta allt man hört om fårhälsovård.
När jag praktisera “Down Under” råka jag ut för liknande flugor, eller fåren förståss. Mycket otrevligt att fara o vända på en tacka som ännu lever men delvis uppäten där bak. På den gården använde sej man av mulesing och en extra ullklippning kring röva.
Aj jäklar, är det sånt på kommande nu också. Fårhälsokurs låter nyttigt o intressant.
Jo, hujeda. Det riktigt vänder sej i magen bara vid tanken på att en dag hitta pågnavade, levande får i sin flock… Det är bara att ställa in sej på att det kan hända, inte att det kommer att hända, men drabbar det andra, så varför skulle det inte kunna drabba mej, eller mina får. Know sheep kommer att ordna en kurs i nödslakt i november, ju mer man tänker på dessa flugfän, desto mer “lockande” känns kursen i nödslakt. Jo, det var väldigt intressant att lyssna på en insatt, intresserad veterinär. Många frågetecken reddes ut. Kan varmt rekommenderas. 🙂
Vi hade ett tacklamm nu i slutet på sommaren som gick och kliade sig på låret och tappade ull där. Till slut tog vi fast henne för att se va det var för fel och hittade då en massa vita maskar. Så vi blandade jod och vatten och tömde över henne ett par dagar och det dog maskarna av och lammet mår nu bra.
Men vi hade väl tur eftersom hon fick maskarna på utsidan av kroppen. Hon hade inte ens diarre så vi förstod inte alls varifrån maskarna kom. Usch det är hemskt när djuren blir uppätna levande.
Har även en bekant som haft flera lamm som dött på betet utan synliga fel, men kanske även de haft maskarna, men på insidan.
Hej Mikaela!
Kan ju hända att det var sådana maskar jo, bra att man upptäcker de i tid för att kunna sköta om dem så fort som möjligt. Om det kliade på låret och hon skrapade och gnavade där, kan det ju bero på att maskarna börjat bita och irritera där. Ju mer de irriterar, desto mer biter fåret, tills det går hål på skinnet och får de fram blod blir de riktigt ivriga, men det var ju bra att det gick bra 🙂
Att lamm dör huxflux är inte helt lätt att veta varför, kan vara en hel drös olika orsaker. Vad jag har förstått kan man nog se om det är maskar, men då skall man undersöka lite mer själv, peta och påta, vakta och titta… inte helt kul, men ibland nödvändigt. Att skicka iväg lammen för kontroll är kanske inte alltid lönsamt, (beror på hur man räknar och ser på saken…)men då kan man i alla fall få svar på vad det är för fel och har då möjlighet att undvika till ett annat år… kanske…