Den bättre hälften var inte direkt förtjust då jag kom in efter att ha reparerat bränslekranen på traktorn. Dessutom var jag ganska lerig – vädret har ju varit milt hela hösten. Hon ville tvätta mina byxor men vad skulle det ha varit för nytta med det ? Då jag ger mej ut igen så tar det ungefär tio minuter och så ser jag likadan ut.
För att stå ut med en bonde så får man inte vara överkänslig för olja och lera. Tvärtom bör man helst gilla sådant för det finns det överflöd av i vardagen på bondlandet. Förr var det mest lera och hästskit men tiderna ändras ju. Hon hade nog gillat de tiderna bättre för en trädgårdsmästare ser närmast salig ut då det luktar hästskit.
Visst har det kommit med elektronik och datamaskiner i jordbruket också men åtminstone här finns minsann leran kvar. Man kan sitta i traktorn och göra en massa jobb med frontlastare och plog men i många fall så måste man ändå hoppa ned i leran och använda skyffeln. Värst är det då man fastnar i leran och traktorn går sönder. Då är det lera och olja i en salig blandning. Förstås måste man gräva sej ned i en grop med huvudet före för att fixa nånting.
Sällan har jag varit så lerig och oljig som då jag körde ned traktorn i det gamla utfallet. Det var nog igensatt men ännu för mjukt för att hålla en traktor en regnig höst. Då måste jag gräva mej ned under bakhjulen för att få trädstumpar under dem och det regnade hela tiden. En bra historia nu flera år efteråt men jag var inte speciellt glad just då.
Lera har jag ingenting emot. Då den torkar är det bara att borsta bort den – även om stövlarna kan bli tiokilosvikter då leran är riktigt seg. Oljan är det värre med. Hydraulik är väldig användbar men reparationerna mindre trevliga.
Just nu gräver jag under flislagret med stor brådska innan det fryser. Där skall sättas dränering och block som grund och så kommer där en mängd rör och kablar. Jag hackade litet förra vintern men då var allting fruset så jag fick inte mycket gjort. Nu har vi i alla fall så varmt väder att jag hoppas hinna få grävarbetet gjort förrän det fryser. Till skogen kan man ändå inte fara utan att göra grymma spår.
I alla fall trivs jag bättre med leran och oljan än med en annan sorts smuts som har formatet A4.
Är av samma åsikt om olja vs. lera – ett av mina oljigaste minnen är en gång då jag skruvade med ramlager inuti en Wärtsilä-motor. Motorn hade nyss stoppats så varm olja droppade/rann ner uppifrån, och dessutom var det olja i sumpen som rann in i stövelskaften där jag satt på huk 🙂
Jo, det där med bonden och att han luktar är ett välkänt fenomen. Tidigare när man steg in i den lokala kolonialvaruhandeln så kunde man, och då enbart med luktsinnet, slå fast att “Jaha, han är också här” trots att han gömde sig någonstans bakom hyllorna. En förutsättning för detta är dock antingen svin- eller kodrift hemma på gården.