Så sitter jag här igen en gång framför datorn. I ett regnigt blåsigt December är det sällan man får besök hit ut till holmen, och vi som bor på holmen har alla ganska olika livsstilar och befinner oss lite varstans. Många dagar blir det då så att man lagar mat och kokar kaffe åt sej själv. Men så värst ensam behöver man ändå inte känna sej…
Kring mitt kaffebord samlas det dagligen folk från öst, väst, söder och norr. Lösningen för att inte sitta ensam med sin sorliga ensamma köttbit på tallriken finns i facebook. Det finns många andra förutom jag som sitter med sin lilla matlåda och är ute på nätet och svirar som sällskap. För mej har ett mönster växt fram, och jag kan se att ett liknande mönster finns hos flera av mina bekanta. 😉
Om jag är ensam när jag äter/dricker kaffe, börjar jag med att först kolla om det kommit några nya inlägg, eller kommentarer här på bloggen. Sedan går jag till min mail. Sedan skummar jag genom nyhetssidorna. Om det inte hänt någonting stort som måste läsas grundligt går jag därefter in på facebook och ser vilka nyheter jag har att läsa bland mina vänner.
Många tycker Facebook är djävulens påfund, och någonting man skall “akta sej för” så att man inte “fastnar där”…
Själv är jag av den åsikten att jag tack vare facebook lättare kan hålla kontakten till släkt och vänner som inte bor precis bakom knuten, (för det gör dom inte ;)…) Och så kan jag hänga med det vardagliga livet både när och fjärran även om jag sitter på min kobbe i Östersjön.
Det där är bekant! För den som jobbar ensam är Fejsan (och andra nätkontakter) ett surrogat för kafferumskompisar. Att träffa mänskor i verkliga livet är bättre, men nätet är bättre än att sitta ensam.
Jag har ju hängt på nätet sedan 1970-talet då vi via 100 bitars modem tog kontakt till Stockholms datorcentral (Internet fanns inte än). Olika system har kommit och gått men visst har nätet gett helt nya möjligheter att vara i kontakt – speciellt på glesbygden. Det är ingen större skillnad mera mellan stad och landsbygd i det hänseendet. Speciellt om man har fibernät.
Men jag undviker Facebook och liknande – inte av princip utan för att där sysslar man med avancerat spioneri. Inte för att jag har några hemligheter men jag tycker ändå inte om att de lagrar varenda knapptryckning jag gör. Min epost går inte heller via nån server i USA utan jag är noggrann med att epostlådan finns i Finland (Ekenäs) eller Sverige. Man vet aldrig när man kan bli åtalad på grund av helt knasiga lagar i USA.
Man kanske inte behöver se spöken överallt men nog är människor väldigt blåögda ifråga om nätet. I verkligheten står alla och skriker ut allting på torget där. Facebook har ca. 600 000 skurkangrepp mot folks konton varje dag. Vanligen lyckas de inte men en del gör det. Åtminstone skall man aldrig sätta ut nånting på nätet som man inte kan skrika ut på vilket torg som helst.
Men kanske jag sysslat för mycket med nätet så jag blivit svagt paranoid …