Ännu bara regnar det och leran smetar. Jag hade planerat verkstadsarbete men nu har spaden varit huvudredskapet en längre tid. Det är inte illa för en hel behövde faktiskt grävas före vintern. Flismellanlagret har nu en ordentlig grund av lecablock (kallradade) och snart är plåtarna nedgrävda kring växthuset. Vid gamla skolan är fiberkablarna nedgrävda ända fram till knuten och indragna till vinden.
Men nu väntar alla arbeten som jag sparat tills det fryser på. Och får vänta ännu en tid. Nästa vecka blir det bara varmare. Och jag har en hel del rör och kablar som skall grävas ned. Den bättre hälften önskar sej säkert kallare väder för nu har stövlarna 10 kg extra lera då jag kommer in. Verandagolvet är täckt av tidningar på grund av leran för man kan inte riktigt dra av dem utomhus i det här vädret.
Plåten kring växthuset testas nästa sommar. Jag vill ha nånting som hindrar rötter och gnagare från att komma in. Det är 1 mm aluminiumplåt som är lätt att bearbeta och inte rostar. Om pH är mellan 4 och 9 så bildas en oxidhinna som hindrar korrosion. Men aluminium klarar inte kontakt med järn eller koppar.
Det blir mörkt så tidigt nu att det inte är någon idé att följa ljuset. Med pannlampa kan man gräva lika bra på natten som på eftermiddagen. Jag har dessutom köpt tio “campinglampor” med lysdioder från Biltema. De är bättre än andra lysdiodlampor eftersom de sprider ljuset. Med tre eller fyra uppladdbara batterier så lyser de länge. Två sådana i växthuset ger ganska bra allmänbelysning och vill man se närmare på nånting så har man pannlampan.
Nu blev jag i alla fall tvungen att ge upp för en stund. Vi har en halv storm som redan brutit elektriciteten tre gånger i dag och då det började komma snö och plåtarna höll på att flyga sin väg så kom jag in och sitter och skriver blogg i stället.
(Om nån tycker rubriken verkar bekant så – jo, det är en omformning av Eugen O’Neills berömda drama “Lång dags färd mot natt”. Att det är ett bekant citat visar det faktum att då jag skrev in ordet “lång” på Google som kom hela namnet genast upp …)
Kanske blåsten gav växthuset en första hållbarhetstest? Har ibland förundrat mig över hur hållbart trä är och hur väl den spända plasten stadgar växthuset. Ibland har kroppåsen i byig vind ålat sig som en orm men växthuset har stått pall.
Jo, absolut. Vi var litet rädda då de värsta pustarna kom men växthuset stod alldeles stabilt. Plasten är annars ganska spänd. Då vi fäste den på sommaren var det ganska varmt och jag är nog litet orolig hur den skall klara -30 graders kyla.
Det är i alla fall en väldigt stark plast och då den är fäst med lister som kilar fast den hela vägen i ett U-format järn utan spikar eller skruvar så borde den sitta. Viktigast är att det inte finns ställen där den kan börja rivas utan den hålls fast precis utmed hela längden.
Formen på bågarna tycks också vara bra men den verkliga prövningen kommer ju med stora snömängder. Litet bekymmer var det med kondens inne i växthuset men då fanns det ännu öppningar som släppte in varm luft. Nu borde det vara alldeles tätt så det inte kan komma fuktig luft in.