Liv och död…
Så långt från varandra, och ändå så nära.
Tillika som det föds lamm i fårhuset nästan alla dagar har min följeslagare sen 12 år, Smile, min New Foundland hund har gått ur tiden. När livet fylls av obotlig sjukdom, matlusten försvinner och krafterna sviker är livet som hund, inte längre “okay”.
När man skaffar sej hund skall och måste man alltid ha i bakhuvudet att den dagen kommer när ett hårt beslut måste fattas och verkställas. Det visste jag ju, och det har alltid funnits i bakhuvudet på mej, men tidpunkten för när beslutet skulle bli verklighet var allt annat än bra. Det har varit en tuff och lång vinter, med många tragedier och motgångar för mej och många i min vänkrets, så att till på alltsammans måsta ta bort hunden känns, på ren svenska, för jäkligt!
Men, våren är ju på väg, jag som brukar gilla vintern mer än sommaren ser nu i alla fall fram emot ljusare och varmare tider med allt vad det innebär… Vårbruk, vitsippor, längre dagar, lamm, sommargäster, ensilage, liv och rörelse i en salig soppa 🙂
Författare: Charlotta
Hejsan!
Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren.
Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm.
Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.
Visa alla inlägg av Charlotta
Käraste Charlotta.. nåt av det svåraste som finns att ta beslut om, men ändå så självklart! Som du säger så är det människan som måste se var gränsen går och kunna avstå.. Ibland funderar jag på om det vore barmhärtigare också för människor om den gränsen fanns.. MEN jag såg ju Smile då jag var där i fjol och förstår ditt val och din lessamhet.. KRAM!
kan inte annat än beklaga att du drabbats av ytterligare en förlust
ja det är inte roligt då man ska välja att “avsluta” ett liv.. Vi måste avliva vår hund oxå för ett år sen.. hon blev så sjuk.. o visst va det svårt men inte roligt heller att se att Molly led.Nu har vi en ny hund.. som tyvärr är lite hopplös.. springer hellst ut på vägen ..som Molly aldrig skulle ha gjort.
Men nya små lamm.. det skulle va nått..Jag tycker det skulle va så roligt.Hoppas att “lammfödase” går bra…/Christine
jag skrev fel på min blogg…
Vi hade också en New Foundland. Härlig hund som inte tillät att någon gick och badade utan kom genast och livräddadde. Simhud som dom har mellan tassarna så är de ypperliga livräddare.
H. Micke
Hej Micke. Jo, d e helhärlig hundras. Smile älskade att åka båt och satt alltid som en galjonsfigur i fören. Nångång när det blåste var vi tvungna att dra förtåget runt henne när det blåste och vi skulle dra upp eller lägga nät. klorna fäste inte så bra på glasfibern 🙂 Men simma, det gjorde hon helst inte, hon vadade gärna, så fort det blev öppenvatten och ända tills isen la, men bara till magen 🙂