Däckbyte och elektronisk stödansökan.

Det har varit mycket diskussion om däckbyte i media på sistone och då är det väl mest kring byte till sommardäck på bilarna som diskussionen gällt. När bör man eller måste man byta har man funderat kring? Väldigt mycket funderande kring något som tar några minuter och normalt görs ett par gånger i året, eller?

Vad gäller mina radodlingar så kan det vissa dagar innebära att jag hamnar att byta däck två till tre gånger per dag och då försöker jag också planera dagens körningar så att jag undviker onödiga byten. Här är det inte fråga om byte mellan sommar- och vinterdäck utan om byte av däck med olika bredd, bärförmåga och dylika egenskaper.

Byte till radodlingsdäck inför palsternacksskörden.

Så stor sak är det inte att byta däck på traktorn, med hjälp av pallgaffeln kan man byta ett hjulpar åt gången. Så värst länge tar det inte heller om det går som det skall, Erik brukade prata om ett “7 minuters pitstop”. Trots det vore ju drömmen att man hade en rätt utrustad traktor för varje arbete några dagar framöver, men det vore väl som att ha en bil för vinter- och en annan för sommarföre. För bilens del brukar jag delegera däckbytet åt äldsta dottern då mågen jobbar på däcksverkstad 🙂

 

Elektronisk stödansökan.

Deadline för stödansökan kom ohjälpligt emot i år också och vis av kommunikationsproblemen året innan vågade jag inte spara det till sista kvällen. Så efter morotspackandet på söndagskvällen tog jag itu med att mata in uppgifterna. Och i år flöt datatrafiken verkligt fint, uppgifterna registrerades direkt utan väntetid. Vid 4-tiden hade jag allt klart, skrev ut de 17 sidorna för genomläsning innan uppgifterna skulle sändas iväg. Jag är så pass invand att läsa text på papper så jag korrekturläser hellre den än texten på dataskärmen. Så långt allt väl, vet ej om jag “nickade” till en stund under genomläsningen eller vad som hände men när jag skulle skicka iväg blanketterna fungerade det inte längre. Prövade också att logga in på nytt, men nää. Nåå, ingen panik det återstod ju nästan 20 timmar av inlämningstiden. Tog en promenad kring torpet och njöt av soluppgången i den -2,5°C gradiga gryningen innan jag gick till sängs i väntan på att kontaktproblemet skulle ordna sig.

Vacker soluppgång över årets sallatsåker.

Och visst hade det gjort det 🙂 Så i år har jag inga invändningar vad gäller den elektroniska inlämningen, det gick så bra att jag till och med satte ner lite extra tid på att få så exakta arealer som möjligt av de olika grönsakerna. En sak som jag oftast brukar lämna till korrigeringsanmälan som skall lämnas in den 15 juni.

Kartprogrammet uppskattade jag till den grad att jag också satte ner några timmar på att finjustera gränserna, ta bort lador och åkerholmar som hängt med trots att de tagits bort från åkern för flera år sen. Har inte kollat om det är möjligt att använda kartfunktionen året runt ty det vore ett bra hjälpmedel för odlingsplaneringen om så vore, och i så fall kunde jag spara in kostnaderna på uppdatering av kartprogrammet som hör till odlingsplaneringsprogrammet. Flygfotona innehåller ju en hel del detaljer som inte finns inritade på kartprogrammet som jag använder till odlingsplaneringen.

Sällan man “överöser” myndigheterna med beröm men måste nog jag också “skryta” lite över ett lyckat hjälpmedel som definitivt underlättar blankettjobbet och besparar mig från en 50 km’s resa till landsbygdssekreteraren. När elektronisk “postgång” fungerar så är det helt klart en bra sak. Tänker tillbaka till tiden då vi gick med i EG och tyckte redan då att visst kunde odlingsplanen, som jag redan då gjorde digitalt,  som sådan sändas till myndigheterna utan att skrivas ut till papper för att åter matas in av landsbygdssekreteraren i myndigheternas datasystem.

Fina kartor bland årets blanketter

 

 

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

En kommentar till “Däckbyte och elektronisk stödansökan.”

  1. Pallgafflarna är väldigt användbara. Jag hade stor hjälp av min då jag tog bort bakaxlarna på Zetorn. Man kan lyfta exakt med den och så har den hjul under så det är lätt att dra ur axeln. Men jag köpte en höglyftande verkstadsdomkraft för att byta hjul och sätta på kättingar. Pallgaffelns problem är att den inte lyfter så högt. Jag har en uppsättning tjocka stubbar med olika höjd som jag lägger på pallgaffeln för att reglera höjden. Men de måste vara breda neri för att vara stabila.

Kommentarer är stängda.