Fotbad

När man kan gå över åkern utan att få grälor när man kommer in, då är det dags att börja vårbruket 😉

Som vanligt har jag ingen större brådska utan jag tar det hela med ro. Lite konstgödsel är spridet på hemholmen, men till Anisor och sprida har jag inte ännu varit, räknar med att hinna innan det skall slås och hinner jag inte det är det ingen katastrof. Jag har kvar ensilagebalar så det räcker till en halv vinter till, så bara det växer någonting i sommar är det ok, men panikbehov har jag inte.

Någonting som däremot vill ta lite tid såhär på våren är alla stängsel. Det ramlar träd över dem, stolpar ruttnar av och så händer det sej att fåren knycklar ner stängslet om hösten när gräset alltid är grönare och godare på andra sidan. Och så vattengårdarna som is och storm härjar med. Endel är i trä, endel i nät. Båda sätten har sina för och nackdelar. Nät vattengårdarna är smidiga och behändiga att dra, men rostar sönder på bara något år. Trä håller bättre, spikarna rostar med tiden, men det tokigaste med dem är att de faller allt som oftast omkull över vintern och är tyngre att jobba med.

Någon vinterbadare blir jag aldrig, hujedamej vad det var kallt att ta av sej skorna och dra ut nät till en vattengård. Nätet behöver inte långt ut,fåren går ogärna i vatten, men där det är långgrunnt kan det fort bli farbart runt gården när vattnet går ut om den inte är tillräckligt lång.

Här drar jag ut nätet som inte riktigt syns på bilden. Stolpen som står ute i vattnet är inte fast i bottnet. Det är berg under, långt ut i vattnet och endast 10-15cm gyttja ovanpå. Stolpen är istället fastgjuten i en fyrkantig, rätt så bred betongklump. Det är nu fjärde året den står där och det har fungerat riktigt bra. Tanken var att jag skulle kunna dra upp den på land till vintern, men ännu har inte det blivit av. Stolpen står stadigt kvar ändå. Kan ju också bero på läget, en mycket skyddad vik där det nästan aldrig blåser på.

Spika spika spika spika….

FORT ILAND!!!

Det riktigt brände i benen när jag kom upp ur vattnet, men dit fick jag det. 🙂

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta