Ja, att köpa maskmedlet är ju en sak, men att få det blandat och gett är en helt annan…
Före jag ger maskmedlet får fåren gå några dagar på lite “långsam diet”. En del av ensilaget byts ut mot torr hö och halm. Och så ingen havre, det har jag sakta trappat ner på för att magen inte skall ha sån sprutt på när maskmedlet skall ges. Allt för att maskmedlet skall hinna göra så mycket verkan som möjligt.
Men hur ger man pulver åt får? Jag brukar gå enligt tankesättet att man tager vad man haver och ofta ser proceduren lite olika ut från år till år. Nu har jag gjort så att jag blandat ut pulvret i en gammal sliten tuttflaska med lock. I den sätter jag mängden pulver som räcker åt fem tackor, vatten och så skakar jag om utav bara 19, så att pulvret blandar sej med vattnet och så ser jag på flaskans mått lätt hur många ml varje tacka skall ha.
Kanske lite “byngsligt”, jag vet inte? Har någon annan något annat bra knep kanske?
Så har jag då min lilla mixtur i en nappflaska, anledningen till att en nappflaska funkar bättre än en vanlig flaska är för att man med måttet som följer med pulvret ryms precis in i flaskan, så man riskerar så lite spill som möjligt och så dammar det då så lite som möjligt när man hanterar det.
Jag ger mixturen åt fåren med en stor spruta in direkt i munnen, här kommer också en fördel med flaskans stora öppning, sprutan ryms bra ner och man spiller inget … … just då i alla fall….
Sen skall man ha fast fåret. Är de ens lite bångstyriga är det enklast att tränga in dem i en liten kätte och “plocka” ut dem därifrån en och en vartefter som man ger mixturen. När jag skulle ge mixtur åt de äldre tackorna gick jag in i kätten med dem, tog fast dem en efter en utan större krambamula… De tycker inte om det, men proceduren går ganska snabbt när man blivit van.
Här är det Anne som får maskmedel. Jag öppnar munnen med fingrarna, tråmar sprutan in i mungipan och när den ligger på plats trycker jag ut mixturen i munnen och så sväljer tackan och så är det klart. Om det går bra vill säga… Vill tackan inte alls svälja eller om hon rycker till, rinner i värsta fall, allt på utsidan om munnen. Någon gång har det hänt sej att tackan frustat/nyst till och då har man fått allting upp i ansiktet som en häftigare maskmedelsdusch.
