… och jag ropade lite som när man som liten spelade “bondespelet” : JAG SKÖRDAR!!!
Med snabba ryck hämtades grejjerna hem, och “Valle” fick äntligen börja jobba 🙂 Han blev passlig att parkera på Anisor och köra grejjer till och från pråmen där. Slå och bala gör jag på Ytterholm med Jonte, men om planerna går som jag vill, tänkte jag på Anisor slå med Valle och bala med Jonte.
Gräset på hemholmen kapades ena dagen, sen fick de ligga ett dygn och sen rullades de in. Att slå e ganska bekymmersfritt och avkopplande, man behöver inte spänna sej lika mycket med det som med balandet. Då är det lite mer att hålla reda på. Ingenting man int vänjer sej med, men ju fler grejjer och pinaler det är som ska snurra, desto mer finns det som också kan gå sönder…
Idag när jag balade det sista trodde jag ett tag att jag skulle få hålla på hela dagen… Jag växlade ner, det skakade och hoppade, jag växlade ner och det bara skakade och Jonte hoppade nästan jämfota… Många fula ord kom och gick, emellanåt så de blev tjockt i hytten… Den sopan som hade sladdat och harvat när den åkern såddes in borde nog gå skolning igen, och allt möjligt vad jag hävde ur mej…
… Till mitt försvar kan jag bara säga att, det var nyligen täckdikat och vått och besvärligt i träcken, men voi va de harmar och känns besvärligt när man kör snigelsakta och de hoppar ändå… måste plöja upp den igen och försöka få bättre ordning hur lerkokorna lägger sej nästa gång…
Men allt höll ihop den här gången och nu är det “bara” att kuska grejjerna till Anisor och invänta mer vackert väder… och bränsle… Utan soppa i tanken kommer man inte långt… Man bävar för den dagen när det “boingar tomt” om tanken och den måste fyllas… Det rasslar till ordentligt på kontot när bränslet skall hem, men vad gör man, utan kommer man som sagt inte långt…
Städar 😉
