Historierna om lilla Hagge tar aldrig slut… ställ in er på det 😉 såvida han inte går själv ur tiden eller att jag slutar blogga.
Nu har han lärt sej elstängsel, först gick han med alla de andra baggarna på bete nära huset och alla lärde sej vad el-stängsel är för något… När man ska lära lamm vad elstängsel är gäller det att ha eltråden ca 10cm ovan jord, 4-5 trådar högt och el i tråden ” så ullen raknar”, eller nästan i alla fall, bra är det om dom på en gång lär sej att tråden är farlig. Märker dom att det inte smäller så farligt även om man kommer emot tråden bryr dom sej inte om den när gräset blir lite grönare på andra sidan. I år gick eltråds lärande riktigt bra. Även Hagge lärde sej att tråden är farlig. Problemet är att han inte riktigt ser den och glatt kommer efter mina ben när jag går ut ur hagen genom tråden. Nu hade jag lammens första hage ihop med deras vinterrasthage, den är av hederligt fårnät, så det blev att kliva över fårnätet när hagge följde efter, eller försöka villa bort honom bland de andra lammen, så att han började följa ett annat lamm istället för mej.
Det tog bara någon vecka och så var baggarnas bete slut. Följande bete som var tänkt åt dem var på “stranden”. Ett bete som varit obetat ännu i år. Anledningen är att jag inbillade mej att jag skulle hinna dra nytt nät på ca en tredjedel, det har nämligen helt rasat där. Men det har liksom inte riktigt blivit av, så det blev att dra el-stängsel där som nödlösning. Al-skotten är långa och vassen har börjat bli lång, så det är på tiden att någon kommer dit och betar. Men ett problem finns där, ur Hagges synvinkel… Där finns nämligen en bevattningsgrop grävd. Rena rama livsfaran för Hagge. Inte skulle han se och förstå att akta sej så han inte skulle drulla i. Det fick bli en liten egen Hagge-hage.
De andra lammen flyttades ner till stranden, och kvar i gamla hagen blev Hagge och två kompisar åt honom. Men det var inte direkt smart att ha två kompisar åt honom. Dom två gick iväg, i sällskap åt varandra och kvar, snurrandes runt, blev hagge. Han bräkte och bräkte, men de andra två svarade inte. Vad skulle de bry sej om honom, de hade ju varann, de två. Stackars liten. Rena rama mobbningen. Men det lönar sej inte att stå och predika det för dem. Jag funderade en stund, grejjade lite, funderade lite till och så kom jag på hur dum jag var egentligen, självklara saker bara man tänker till lite och kommer på det. Om jag lämnar bara en kompis åt hagge så tyr ju han sej till Hagge och går inte iväg och lämnar honom ensam. Sagt och gjort, kvällen kom emot och klockan var närmare 23 när jag beslöt mej för att med en gång göra slag i saken och flytta det ena bagglammet ner till stranden till de andra.
Men hur göra… Där stod jag med ett lamm i famnen och klurade. Mönkkiä hade jag inte, traktor orkade jag inte böka igång bara för att köra ner ett lamm, bära det hela vägen orkade jag inte heller, det är i alla fall 2-300meter ner. Åkgräsklipparen skulle eventuellt fungera till att köra ner lammet med, men på vägen till gräsklipparen, med lammet i famnen fick jag syn på cykeln… Jaa, varför inte… Det är ju nerförsbacke hela vägen, så kommer jag bara upp borde jag inte behöva trampa… Jag kastade upp bagglammet på höger axel och höll stadigt om baken, han var ju inte sådär överdrivet stor, men runda slängar runt 25-30kg i alla fall. Att komma sej upp på en cykel med ett bökande bagglamm på axeln, som tror hans sista stund är kommen var inte sådär alldeles lätt, men har jag gett mej 19 på någonting, så fixar jag det oftast också. Det gjorde jag nu också. När jag äntligen komblat mej upp på cykeln och det började rulla neråt var vi nere vid hagen i ett jehu, jag lade ner cykeln och satte ner lammet på rätt sida om stängslet. Några större men av turen verkade han inte ha fått för han började mumsa gräs med en gång.
Hagge då, jo, han och hans kompis kommer nu mycket bra överens sen de blev bara de två, ännu i alla fall. Lammet som ser, går omkring i deras lilla hage bakom husknuten och Hagge svansar snällt efter och håller sej hela tiden hack i häl dit han andra går.
