In i dimman!

Solen sken och vädret var försommar varmt. Bara liten krusning på vattnet den morgonen, en perfekt dag att köra ut fåren längst bort. Dessutom hade vi igår fått hem det efterlängtade bränslet. Hur länge skall man behöva vänta på bränsle egentligen? 3-5 dagar som utlovat sprack, inräknat en helg förstods, men inte har vi någon skillnad om det är lördag eller söndag, man skördar och kör när det går… Mitt i ensilageskörden vill man inte gärna stå och trampa och vänta sådär rysligt många dagar. Eftersom bränslet inte dykte upp de dagar vi räknat med blev det att slanga bränsle ur en av våra båtar som stått på land i 5-6 år med full tank. Det var prima bränsle eftersom tanken var precis full. De 60 litrarna som där fanns var precis vad som behövdes för att få färdig balat ensilaget på anisor.

Tillbaka till fårkörningen så lastades fåren ombord på traktorsläpvagnen och sen bar det av ner till stranden. Där väntade pappa med båten Liselott. Fåren hoppade ombord, endel mer lyckliga än andra. Det var mest gamla tackor och så några lamm. När vi lade ut fick alla en skvätt coopersect i nacken, det är fästingmedel, och så bar det ut runt närmaste udden, bönan och då så såg vi vad som väntade oss…

Det var som en tjock vägg jusst söder om Ytterholm, en grå massa som vällde in från havs. Dimma.

Jahaja, sa jag, ska vi svänga om eller kör dom till en närmare holme? Till svar fick jag av pappa som kört i dimma många gånger: Äsch, ha vi tänkt oss ti borstö så far vi å, vi tar fare ut så har man lite ti gå efter…

Jaha, ok och in i dimman bar det.

Om man öppnar ett mjölkpaket helt i ena änden och kikar ner där med båda ögonen så vet man ungefär hur mycket vi såg. Lite varierande sikt var det, ibland såg man 100 meter framför sej, ibland på sin höjd 50, det är inte så mycket när båten swishar fram i 25knop. Men rädd behövde jag inte vara, pappa satt som klistrad framför radaren och sin gps, sjökortet har han i huvudet så det behöver man inte ha framme. Diskussionerna som brukar gå heta om sälar, skötfiske, holmar, väder och vind uteblev. Att svänga om det man ser i radaren och gps till nord, syd, öst och väst i verklighet kräver koncentration.

Själv kunde jag inte så mycket göra, än att hålla utkik efter remmarena. men de var svåra att få syn på, men kom man bara tillräckligt nära såg man dem, och de benades av sakta men säkert.

dimmaNär det inte är dimma ser man normalt hundratals större holmar, nu räknade jag att jag såg ungefär 12-15 “husstora” holmar på hela resan, som tar ca en timme, alltså holmar som är så stora att man skulle kunna få ner ett hus/stuga på dem.

Väl framme låg hela Borstö som inbäddad i ett mjukt lager av kall bomull. Fåren hoppade glatt iland, här väntade massvis av gräs och löv och de sprang som yra höns omkring och visste inte vilken grästoss de skulle börja med…

Borstö byTillbakavägen gick smidigt och bra, hem kom vi och så var det att lasta ombord ett nytt gäng får och köra ut, men den turen var närmare och så började dimman lätta lite vartefter som tiden gick.

På kvällen såg det ut att åter “bådda” ihop till en tjock gröt där ute…

dimma “Ytterholms ströömin” full med små grynnknallar ovan yta, men under ytan finns det fler…

Nu börjar de flesta fåren vara utplacerade runtomkring i skärgården, 9 olika ställen. Bagglammen och några tackor med lamm skall se till att hemholmen också blir betad.

Sii opa bråddana

Så länge jag kan minnas så har vi på vårarna åkt omkring för att “sii opa bråddana” (se på brodden). Nån vecka efter sådden börjar man se hur det egentligen blev.  Och i år har vi sett på broddarna både i Sverige (Mälardalen) och här hemma. Underligt nog hade vi nästan bättre broddar än i Sverige där de ibland är en hel månad före oss. Men i år var de både små och ojämna i Mälardalen mellan Stockholm och Örebro.

Här blev broddarna inte så dåliga som jag varit rädd för. Vårsådden var ju nästan katastrofal här i Östra Nyland. De värsta “djölana” (gölarna) är ännu osådda och lär så förbli. Men det kom upp relativt jämnt i alla fall:

Bättre broddar har man minsann sett men med tanke på vårsådden …

Det var de lättare mulljordarna som i år klarade sej bäst och de som var körda med tallriksharv. De plöjda skiftena blev aldrig till nånting och då juni närmade sej så var det bara att så fastän det plaskade då man gick över åkern. Jag fastnade till och med med såmaskinen på sista åkern vilket inte har hänt på väldigt många år. Visserligen kom jag lätt upp med hjälp av den stora Zetorn och den bättre hälften men spåren på åkern var hemska.

Men det är bara vårbrodd än. Med tanke på hur ihopklämd leran är djupare ned så väntar jag mej inte någon bra skörd alls. Det är möjligt att vetet förtvinar då rötterna inte kan tränga ned och inte får luft. Med riktigt perfekt väder – lagom med regn och värme – så kan det ännu bli till nånting men när är vädret perfekt ?

Det är nu andra året jag kör med Väderstad Rapid och den fick i år pröva riktigt besvärlig sådd så det blir intressant att se hur det lyckas i slutändan, dvs. efter skörd.

 

Bloggtorka?

Det blev lite uppehåll i regnvädret och det orsakade också uppehåll i skrivandet 🙂 Ett uppehåll som blev lite längre än vad jag tänkte till först 🙁

Brist på bloggämnen har bloggtorkan inte berott på utan det är nog brännandet av alla ändar på det omtalade ljuset som gjort att det inte blivit till att skriva. Man måste ju passa på med jobb för brödfödan då väderleken är tjänlig 🙂

Möjlighet till att följa de andra bondbloggarnas inlägg, väderprognoser och annat som händer på “nätet” har jag ju via telefon. Att gilla någon kommentar på facebook och dylikt går ju an under tiden man kör traktorn på åkrar där kördragen är lite längre men att skriva inlägg via telefon under tiden man kör klarar jag inte. Antagligen är mina fingrar för klumpiga ty jag har vid ett par tillfällen sett unga flickor som med telefon på bilratten skriver medddelanden samtidigt som dom kör  :/

Precis som jag skrev i mitt senaste inlägg så stabiliserade vädret sig och det blev något varmare även om det riktigt fina vår- & försommarvädret ännu lyser med sin frånvaro. Det blev i alla fall så pass fint väder att vi kunde återuppta grönsaksplanteringen och förbereda sådden av spannmål. Här följer nu lite bilder med korta kommentarer över en del av det som hänt på gården under de 3 senaste veckorna. Jag har nog hunnit fotografera och filma en del trots brådskan så är det något som läsarna vill att jag beskriver närmare så låter det sig säkert göras när det lugnar ner sig lite på åkerfronten.

20.5. Andra sallatsplanteringen klar.

Årets odlingsplan innehåller 12 omgångar sallat så nu är 1/6 -del planterat 🙂

Trots försommarlånga dagar vill det bli lite "skymt" innan planteringarna täckts med väv.

När det gäller vävhantering på nyplanterade sallatsfält så gäller det att vara speciellt aktsam. Sallatsplantorna sätts mycket grunt och drar man väven vårdslöst är risken stor att plantorna dras upp. Därför brukar jag till stor del utföra vävdragningen själv så behöver jag inte skylla misslyckanden på andra 🙂 Det är också noga med att väven är rätt spänd så att inte vinden gör att väven rör sig allt för mycket. Orsaken till att jag använder väv på de tidiga planteringarna är inte enbart för att få snabbare tillväxt i ett gynnsammare mikroklimat under täcket, väven hjälper till att hålla bioplasten på plats och minskar risken för att fåglarna river upp de nyplanterade plantorna.

24.5. Tredje sallatsomgången......

 

26.5. Plantering av kål och andra omgången broccoli klar 🙂

 

27.5. En nattlig plöjning

Det tog lite tid innan den del av stubbåkern som lämnade oplöjd i höstas torkade upp så pass att den gick att plöja utan packa till jorden allt för mycket. Blev lite bråttom att få allt harvat och plöjt innan sådd men som tur är så är dagarna längre i slutet av maj än kring jultid då jag avslutade plöjningen med att påbörja plöjningen av detta fält.

27.5. Spannmålssådden inleddes med sådd av korn på "Skärigobbis södra".

Då jag ännu inte hittat lämplig såmaskin till passligt pris och då det i april såg ut att bli ett tidigt vårbruk beslöt jag att också i år leja sådden. Bra såg det ut i början av maj men sen kom regnet och ställde till det, sådden kunde ha inletts några dagar tidigare men jag fick vänta tills maskinkapacitet frigjordes. I år blev det inget experimenterande med direktsådd utan allt har antingen plöjts eller harvats grundligt med carrier och s-pinnharv.

Ett snabbt arrangerad påfyllningsstation för påfyllning av utsäde på gården.

 

Skall denna sten som jag fann vid stenplockningen tolkas som ett tack för min kärlek till jorden?

 

Laddningsproblem 🙁

Helt naturligt är det ju något som skall krångla när det är som mest bråttom. På söndagen började laddningslampan indikera problem med laddningen, jag förstod att det nog berodde på att kolen i generatorn var slut. Klarade söndagens körning genom att stänga alla elektriska funktioner, även fläkten som jag gärna hade på för att få lite svalka i hytten blev jag tvungen att stänga för att spara batteriet. En dieselmotor behöver ju inte mycket ström men sjunker spänningen i batteriet allt för lågt stängs magnetventilen för bränsleförsörjningen och då stannar traktorn.

Lödning av kol till generatorn.

Brukar ha ett och annat generatorkol på lager men mitt reservdelslager förstördes ju i branden så på måndagen blev det att köpa nya kol. Köper man originalkol så följer laddningsregleringen med och det kostar nästan lika mycket som en ny generator så jag brukar köpa lösa kol som jag filar ner till rätt storlek och löder fast. Lösa kol fick jag denna gång för ett par euro styck.

30.5. Spannmålssådden avslutades med sådd av havre på "Tölbyååkern".

Sådden förlöpte bra då när vi väl kom igång och klarades av på 2½ dag. Ett stort tack till Niklas som ställde upp trots att han nog började bli lite trött på såarbetet vid det här laget. Den sena sådden och det faktum att det visade sig finnas en hel del kvickrot på ett par åkrar medverkade till att jag minskade spannmålsarealen med ca 8ha.

31.5. Linnéas dimission

Yngsta dottern blev klar med sina yrkesstudier så det blev att avdela en förmiddag  för dimission mitt i vårbrådskan. Men det var det värt det var ju trots allt sista chansen då alla barn nu är klara med sin utbildning. Lycka till Linnéa!

 

Frisering av lökplantor.

Lökplanteringen blev några dagar försenad på grund av sådden av spannmål så lökplantorna hade växt sig lite för långa för att passa planteringsmaskin, men med hjälp av häcksaxen friserades löken till lämplig längd.

6.6. Planteringen av lök på slutrakan.

Årets lökplantering som inleddes första juni förlöpte väl och kunde avslutas den sjätte efter fyra dagars planterande.

 

6.6. Sådden av morot klar 🙂

Brukar så morötterna i 2 omgångar för att lite sprida på riskerna. Det såg ju så fint ut den 3 maj då jag sådde första omgången men det kalla och regniga vädret orsakade långsam groning och problem med skorpa på jordytan. Hade ursprungligen planerat så den andra omgången kring 20-25 maj men då meteorologerna hotade med regn så sköt jag fram sådden för att säkert få bra uppkomst. Det stora regnet kom inte så jag kunde nog hållit mig till de ursprungliga planerna om jag bara vetat hur vädret skulle utvecklas. Nu började det bli i mitt tycke sent och jorden hotade bli för torr så sådden blev högaktuell. Gav mig inte förrän sådden var klar trots att en tjock havsdimma välde in och gav bara några meters sikt. Blev lite sent och hade tänkt avsluta dagen med att kolla in Venuspassagen men dimman förhindrade dylikt så jag gick till sängs i stället.

Sent var ordet för denna dag också så jag drar sträck här för presentationen av en del av det som hänt den senaste tiden. Som sagt är det något ni vill att jag presenterar mera ingående är det bara att lämna en kommentar.

 

 

Tre dagar sol…

… och jag ropade lite som när man som liten spelade “bondespelet” : JAG SKÖRDAR!!!

Med snabba ryck hämtades grejjerna hem, och “Valle” fick äntligen börja jobba 🙂 Han blev passlig att parkera på Anisor och köra grejjer till och från pråmen där. Slå och bala gör jag på Ytterholm med Jonte, men om planerna går som jag vill, tänkte jag på Anisor slå med Valle och bala med Jonte.

SlåtterGräset på hemholmen kapades ena dagen, sen fick de ligga ett dygn och sen rullades de in. Att slå e ganska bekymmersfritt och avkopplande, man behöver inte spänna sej lika mycket med det som med balandet. Då är det lite mer att hålla reda på. Ingenting man int vänjer sej med, men ju fler grejjer och pinaler det är som ska snurra, desto mer finns det som också kan gå sönder…

Idag när jag balade det sista trodde jag ett tag att jag skulle få hålla på hela dagen… Jag växlade ner, det skakade och hoppade, jag växlade ner och det bara skakade och Jonte hoppade nästan jämfota… Många fula ord kom och gick, emellanåt så de blev tjockt i hytten… Den sopan som hade sladdat och harvat när den åkern såddes in borde nog gå skolning igen, och allt möjligt vad jag hävde ur mej…

… Till mitt försvar kan jag bara säga att, det var nyligen täckdikat och vått och besvärligt i träcken, men voi va de harmar och känns besvärligt när man kör snigelsakta och de hoppar ändå… måste plöja upp den igen och försöka få bättre ordning hur lerkokorna lägger sej nästa gång…

Men allt höll ihop den här gången och nu är det “bara” att kuska grejjerna till Anisor och invänta mer vackert väder… och bränsle… Utan soppa i tanken kommer man inte långt… Man bävar för den dagen när det “boingar tomt” om tanken och den måste fyllas… Det rasslar till ordentligt på kontot när bränslet skall hem, men vad gör man, utan kommer man som sagt inte långt…

Balar gräs

Städar 😉

 

Sommar och sol?

Har varit hemma en vecka nu och bara latat mig 😉 Och haft lite kvalitetstid med mina nära och kära. Känns väldigt bra att få ha fosterlandets mark under fötterna! Och vad allt är grönt här hemma! Allting sjuder av liv och blomrabatterna strålar av olika färger. Det var väldigt stor skillnad att komma från Island till Finland. Det är faktist mycket varmare här också, fastän det inte varit bästa tänkbara sommarlovsväder. Men nog hinner väl solen komma fram senare i sommar också. De flesta verkar nu ha fått sina grödor i marken även om det har regnat titt som tätt. Även Vasabladet skriver om bönderna. Här kan ni läsa lite mer om det.
Ja, så nu har jag slappat lite så jag ska orka med lite sommarjobb resten av sommaren.  På söndag är det tractorpulling i Forsby, Pedersöre, så med god tur kanske jag drar iväg dit och ser på lite ”karataag”! Var ju på EM i fjol till Härmä, och det var väldigt intressant! Kanske någon av ni läsare också passar på att besöka Forsby på söndag? 🙂

Vackert väder

Det var vackert väder en knyck i maj.

Jag smög mej ner till södra sidan och bara satte mej ner en stund och njöt. Stängde av alla tankar som snurrar i huvudet och bara njöt. “När man bor mitt i det ser man det inte” brukar jag själv säga när folk tycker det är vackert i skärgården. Men sen finns det dagar när man verkligen kommer på sej själv med att hajja till och konstatera att jo, det ÄR vackert.

StiltjeJag satt ungefär en halvtimme och såg hur fint det var, men tillika kunde jag konstatera att det händer ju inget, efter en halvtimme hade jag sett det som fanns att se. Ett stormande hav kan man däremot titta på i flera timmar, ingen stund är lika som den andra.

stormDet här är en bild jag tog i december, vädret var mer spännande då, men också betydligt kallare… Det är samma udde man ser på båda bilderna.

Nu sitter jag och flippar från vädersida till vädersida på nätet och undrar, när skall man slå gräset… Ena sidan utlovar full sol hela dagen idag, men tillsvidare ser det så regnsjukt ut att jag undrar om inte sidan som utlovar en regnskur på Kimito har mera rätt i sin spådom… Tillika undrar jag om den skuren verkligen hålls på Kimito, eller om den kanske vinglar iväg hit ett varv… Hmm… Nåja, inget illa om regn, det brukar vara en bristvara den här årstiden, men nu ha det verkligen kommit otroligt mycket vatten för att vara försommar, så nu tycker jag det skulle kunna “hålla tätt” ett tag. Om gräset står en vecka till gör det inget, men jag skulle verkligen vilja börja få omkull lite småningom. Så jag går lite omkring som i en tecknad serie, och vet inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Bläddrar mellan 5-6 vädersidor på nätet morgon, middag, kväll och konstaterar att dom rakt inte har en aning om vart alla skurar kommer att ta vägen… Och så länge ingen vet det, låter jag bli slåtterkrossen…