Så enkelt, så vardagligt, så självklart… Eller?
Många pratar om det, lite sådär i hyschan-hyschan-ton, inte själva maten i sej, men, när man far bort och jobbar, får man mat eller inte? Många tycker det är självklart, har man någon på jobb hos sej en hel dag så hör det till att man bjuder den personen på mat den dagen, på ett eller annat sätt. På någon lunch-restaurang-liknande ställe eller hemma i köket. Om det så är schnitzel eller mikrovärmd leverlåda spelar ingen roll, men någonting… I princip vad som helst!
Mats som kör lite borta börjar ha sett en hel del… Pizza till traktorn vid åkerkanten, lunch-restauranger, husmanskost hemma i köket – allt är lika välkommet och värdesätts högt! Har man själv någon på jobb hos sej är det klart att alla äter lunch tillsammans. Det har till och med funnits dom som varit så tacksamma och glada över att få ett ordentligt mål mat mitt på dagen att de dragit av lite på fakturan… 🙂
Här ute på holmen kan man inte räkna med att dom man har på jobb hos sej kan fara till kyrkbacken och äta, det är i alla fall dryga 20km dit enkelväg, och varför skall någon sitta med sitt smörgåspaket i trappan och äta, när man själv sitter och slevar in köttsoppa?
Hur är det där ute i bygderna? Hur högt värdesätts ett varmt mål mat om dagen?
Visst ska det finnas mat o kaffe åt dom som är på gården o jobbar,, men tyvärr så finns det nog ställen där familjen äter o den som arbetar får äta ur sin mat-kasse om en sån finns med. Vi har alltid haft mat o kaffe till utomstående som kan vara nån timme eller flera dagar åt oss på jobb. Sen är det ju en annan sak oxå att allt flera av dagens värdinnor jobbar på annat håll o kan inte stanna hem o koka… Men om man inte kan laga mat just den dagen så gör klart nåt på förhand som går att värma då kan vem som helst sätta mikron på o magarna blir nöjda… är en bondmora som jobbar hemma på heltid … så därför finns det mat o kaffe för oss alla.
Hej Mat 🙂
Stämmer jo, att många värdinnor är borta på jobb medan gårdens husfar ofta får sköta det mesta själv, men de flesta gånger går även det med bravur!
Kör åxo borta åt andra jag med, men jag är av den åsikten att det tar för länge den där mattiden, utan jag äter i traktorn av min egen medtagna mat när de finns tid.
jag lunchar inte alls i normala fall heller så.
Hej du, on the road again 🙂
Låter bekant det där… Ibland pratar dom ( Mats och hans kollegor) skämtsamt om att dom sku behöva droppflaska med näring i traktorn för att de inte hinner äta när det är som mest brådast. Jag måste ha mat, knäar annars, tar energin slut blir jag riktigt knäsvag och “skakiger”. Får jag inte mat, så ordnar jag åt mej mat, det andra får vänta. Anser själv att lunchen är viktigaste målet, lite slarva med frukosten går, kvällsmålet likaså, men lunchen – den är helig! 🙂
I mitt fall är det nog morgongröten som är dagens viktigaste mål. Lunch och middag kan man i värsta fall klara sig utan då man som i mitt fall är utrustad med “reservtank”. Lite knäsvag och “skakiger” kan man bli för en halvtimme eller så under tiden kroppen öppnar kran till reserven. Blir det långa dagar i traktorn kan en redig påse med morötter vara räddningen, lagom energisnålt men ger lite vätska och fiber. Morotstuggandet håller en vaken utan att ge för mycket energi som man bara blir dåsig av, är man lite småhungrig håller man sig piggare.
Mat och mat – kaffet är i alla fall viktigast :-). Morgonkaffet är nödvändigt för att dagen inte skall gå helt förlorad och sedan dricker jag kaffe med två timmars mellanrum.
Nåja, det blask som vi lagar är säkert bara en tredjedel så starkt som många andra lagar. På jobbet i Otnäs kunde jag inte alls dricka deras kaffe. Och så häller jag nästan halva muggen mjölk …
Märk väl att kaffe är mycket hälsosamt och förebygger de flesta sjukdomar inklusive cancer ! Och så är det så gott med ett par muminmuggar kaffe och Ingas haverbröd med medvurst och ett Gilles havreflarn till sist …
Kunde inte ha sagt det bättre än dej Nisse! 🙂 Får man int en kopp kaffe på morgon e dan förstörd.;-) Sedan får den koppen en o annan kompis under dagen… Har aldrig nån vidare aptit på morgonen,men middagen vid 17 tiden e nästan helig,en gammal kvarleva sen mjölkkotiden hos mormor o morfar. Då ska de va päron och kött el. fisk till. Ha hört av min bättre hälft att det int e rätt tid på dygnet o äta regäl mat,men gamla seder o zebrans ränder suddar man int ut så lätt. Till alla bloggskribenter o redaktionen ingen nämnd o ingen glömd vill jag tacka för middagen och den trevliga samvaron i Vasa. Heder och tack!