Aj, så illa det kan gå… 🙁
Jag skulle stränga hö och så mitt i allt kroknade pipan och föll ner… aj aj aj… Men, inte första gången…. frågan är nu bara om pärlan ska få en ny eller om den skall svetsas fast. Pärlan utan pipa ser lite halt ut…
Nåja… Jag hade bara några 100m kvar att stränga så va det klart, så jag behövde inte sitta hela dagen i avgaserna…
Men hö har jag tagit. Jag slog på onsdag morgon, svängde det på torsdagen och då utlovades det vackert väder bara värre… men på fredag var det annat, då hade det mitt i allt dykt upp regndroppar på kartan över lördagen och jag fick bråttom som bara den att få höet svängt, balmaskinen ut, strängat och balat. Det var bara grannasåkern som låg omkull som jag tänkt ta torrhö på så skulle det ha regnat bort skulle inte katastrofen vara total, men nog är det så mycket roligare om man får in höet oiregnat…
Och det lyckades!
Men, det skulle nog ha varit kämpigt om jag inte fått hjälp av Alice och hennes sambo Tommy. Jag balade, Alice körde Jonte och Tommy kastade upp balar på vagnen. Efter ett tag kom pappa och fortsatte bala så jag kunde vara på vagnen och rada balarna. Det blev ett ordentligt lass på Tuhtin och ett litet lass på velsan. Lassen backades in under tak i fårhuset och så var det natten. Följande morgon kom det 10mm regn.
Torrhö brukar jag alltid vilja ha lite. Inte så stora mängder, men några 100 balar är bra att ha. Höet var nu inte riktigt så 100% torrt som jag skulle ha velat ha det, men när regn mitt i allt utlovades så var det att bala in det. Skulle det ha varit en dag ute till skulle det ha varit perfekt. Visst var stordelen av balarna snudd på perfekta, men balarna längsmed skogskanten var rätt tunga, men inget omöjligt. Jag saltar dem ordentligt så håller de nog.
Åkern där jag slog torrhöet på är samma åker som jag i början av juni tog ensilage på, och gräset var riktigt fint och passligt att ta torrhö på nu. Jag har aldrig förut gjort så, men hittills har det varit ett vällyckat litet experiment. Jag undrade om det skulle dagga för mycket att man inte skulle få in det ordentligt torrt därför, men inte verkar det vara några problem med det, bara det inte skulle komma så hiskeligt med regn hela tiden…
Det där med torrhö är nog knepigt. Det vi balade ifjol var kruttorrt och perfekt då, men höstens och vinterns eviga regn och fukt gjorde att det möglade ändå. Man blir lite fundersam hur man ska bära sig åt i år…
Föreslår ny eller bättre begagnad “skorsten” åt pärlan. Gnistsläckaren kan vara bra att ha i skick när du är ute och vänder det “kruttorra” höet 🙂
Skräp elller slagg från svetsningar kan också i värsta fall sugas in bakvägen via avgasventilen när motorn stannas och “suckar till” och på så vis skada kolv och cylinder har jag fått höra.
Och visst kan det vara bra med lite ljuddämpning också även om ljudet från de gamla traktorerna oftast är som musik i en traktorförares öron 🙂
Ja, visst är det musik 🙂 och de är inge problem med ljudet, lite jobbigare att ha avgaserna rätt i ansiktet. Hur det kommer att gå med pärlans skorsten återstår att se. Det är pappas pärla och det avgörande beslutet ligger där. Jag skulle inte ha någon annan råd än att söka och köpa ett nytt, men men, återstår att se… Ett sprojlans nytt svartglimmrande avgasrör skär sej rejält till resten av utseendet, men det brukar få vara med det som med kläderna man själv har på sej, spelar ingen roll hur man ser ut, huvudsaken att det fyller sin funktion! … Förrästen tror jag nog inte att det skulle komma att glänsa så värst länge… 😉
Jag köpte ny ljuddämpare till mina gamla traktorer och de höll i ett år – medan de gamla hade hållit i 40 år. Så jag svetsade de gamla och kastade bort de nya. De säljer bara skräp nuförtiden.
Vore inte små traktorer som de smidiga 4-hjulsdrivna kinesiska Jinma att föredra på en liten fårfarm med kuperad terräng istället för stora monster som fyrhjulsdrivna John Deere och Valmet? Är det inte en IH 275:a eller rentav en 414:a på bilden?
Att hålla kvar en gammal traktor är mycket billigare än att köpa en ny – hur liten den än är. Våra gamla MF-traktorer kostar bara bränsle + nån acku vart sjunde år.