…..eller allt som nyttjas nöites.
Uppstarten av spannmålstorken brukar vara en odramatisk upplevelse. De flesta år sätter man tillbaks två rör, provstartar och går och dricker kaffe. I år gick det inte riktigt lika smidigt. Jag har några år noterat lite läckage från ett par rörskarvar, dock inte mera än att det gått att leva med. I år fanns överlopps tid så det blev att ta upp kopplingarna och titta lite noggrannare på vad som hänt. Orsaken till att det inte syntes direkt var att salig Far virat tomsäckar runt kopplingarna som extra säkerhet någon gång förr i världen.
Filmen “Il Capitano” som handlar om Åmselemorden, för övrigt en av de få filmer jag sett från början till slut utan att tröttna” börjar med att beskriva evigheten såhär; “Om en fågel kommer en gång vart tusende år och gnider sin näbb en gång mot ett berg, så har en sekund av evigheten gått när berget är borta” Detta citat dök upp i huvudet när jag stirrade in i den blottade för-rensaren på torken. 1000- och åter 1000-tals ton säd har genom åren eroderat bort plåten och samtidigt skapat de mest märkliga mönster där den dragit fram. Tyvärr kom jag mig inte för att ta något kort på rensen men det påminde om en droppstensgrotta när man tittade in. Samma sak gällde med rören och på en rörända tog jag en bild:
Nu var ju detta tack och lov lätta saker att åtgärda och min torkkompanjon är uppenbarligen född med svetsen i handen så redan nästa dag brummade “Gamäl-Antti” i gång och skall förhoppningsvis forsätta sin långa och trogna problemfria tjänst i många år till.
Ser ut som om det skulle gått att reparera med lite tunnplåt och “jesus”-tejp 🙂