Ända in på trosorna…

Att skruva upp havren är svettigt, och det kliiiar… ÖVERALLT!

Man backar in vagnen i dörrarna på gaveln, släpper ner sädskruven i vagen, tippar den lite, stöpslar, så börjar skruven jobba och jag också… Vartefter som tiden går och det kommer upp havre så står jag och måkar den åt sidan så det inte börjar rinna över kanten i låren på vinden. Låren är inte hög, mer bred och lång. Pappa står där nere i vagnen och ser till att skruven hela tiden har att skruva upp så jag inte slöar till. Men jag blir precis full med fnösk och damm som letar sej in under kläderna, riktigt ända in under trosorna!

Det är inge vidare trevligt kan jag berätta… Det dammar och yr otroligt mycket om den snustorra havren, och det kliar helt kopiöst, men det är inte att sluta innan lasset är uppe, det är bara att jobba hårdare så man får fram lite mer svett så slutar det klia så förskräckligt, och kliar lite mindre sen, när det förvandlats till en jämn gröt i nacken och på ryggen… Fräscht så det förslår…

Upp kom havren, och då är det bara att stöpsla ur, dra upp skruven och ställa den på sin plats i väntan på nästa år.

Nu har jag havren i låren och halmen radad på vinden. Bara att småningom börja plocka ner lite av varje längs den långa vinter som komma skall 🙂

Haverlåren

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

4 reaktioner till “Ända in på trosorna…”

  1. Havredamm har jag inget större problem med men korndammet tål jag inte alls. Kliar ibland så huden blir ett rått kött full med skorv, värst är det i hudveck och kring ögorna. Undviker nog korndammet så gott det går, lyckligtvis är det ju endast vår och höst som man hanterar kornet.

  3. Hej Christer
    Jo, det finns nog värre sorter än havre, men jag som bara har havre tycker det räcker riktigt bra till med det. En dag om året är det klior, så det är inga problem. Men jag kan tänka mej att spannmålsodlare som hanterar alla sorters spannmål nästan kan blunda och ändå säga vilken sort de håller på med, utgående från hur mycket det kliar i nacken…

  4. Jo, korndammet är det värsta. Jag har slutat helt med korn. Inte bara för dammets skull utan också för att eländet gulnar då det regnar och gulnar då det är torrt. Sällan kommer det lämpligt med regn för kornet – åtminstone på våra lerjordar.

Kommentarer är stängda.