Trippelmontage och Födelsedag

Lillvalle ser riktigt tuff ut med sina 10 tossor…

Det var enda möjligheten för att få kålhäckarna från åkern…

Det här är kållandet. Det ser grönt ut, nästan så man skulle tro att all kål är kvar, men så är inte fallet. Det finns dock kvar en liten ruta kål. Det höll inte att gå där när de skar in kålen, så det måste de lämna, men rutan är inte så stor, skulle kanske ha kommit 3-4 häckar kål därifrån, skulle också ha varit en putsad pall, men när man inte kommer dit ens med stövlar, så vad göra… Bara att köra hem de överblivna häckarna.

Hipp hipp hurra! Det är Storvalles födelsedag!

Imorgon, för 10 år sedan, fick Mats hem sin “Storvalle”. Den var sprojlans ny direkt från fabriken. Dagen var stor och fylld av glädje. Jag var inte med på den tiden, men jag har hört historier om det… Sin första egna traktor köpte han begagnad som 19åring, men före det hade han kört traktor med morfar på Dånö ända sedan han var så stor att han var kapabel att få ner pedalerna. Mats har i alla tider varit djupt intresserad av traktorer. Historierna om när han som liten kläpp blev dragen i pulka till dagmamma eller dagis och höll frågesport med sin mamma om vems hjulspår som fanns i snön längsmed vägen hör till de bättre. Eller som när han som lite äldre cyklade runt till alla firmor i stan som kunde tänka sej ha en traktor på backen och kanske någon broschyr inne på hyllan som man fick ta med sej hem och studera. Mats är nämligen uppväxt i Mariehamn, men så fort han kom ur skolan hägrade mormor och morfars jordbruk i Geta – paradiset fyllt av blod, svett och tårar 😉 Ni bönder, ni vet, endel föds med jordbrukaryrket i ryggmärgen och älskar det mer än någonting annat. Att satsa och köpa sej ny traktor vid en ålder av 23 är inget man gör om man inte är född med olja i ådrorna.

Sedan den dagen har det varit många turer med den traktorn… Den har varit mattes allt i allo och fått kämpa många dagar i både lera och snö. Grattis Valle!

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta