För ett par veckor sedan var jag tvungen att ta en promenad långt ut på en åker. Mitt ute på Yttermarkslätten är ju utsikten ganska milsvid och när man vandrar ser man mer än från traktorn. Efter ett tag fastnade ögonen på en silhuett som avteckande sig mot gårdarna i Standkärret, gårdsgruppen andra sidan slätten. Jag noterade en buske som jag aldrig tänkt på förut. I mitt stilla sinne funderade jag på att det faktiskt var lite konstigt att jag aldrig tidigare tänkt på att det fanns en buske på åkern som såg ut precis som siluetten på en sittande örn.
Efter ett litet tag bredde busken ut ett par enorma vingar och lyfte iväg, på håll såg det ut som när ett passagerarflygplan startar. Det var helt enkelt stort. Så då hade man alltså sett en örn på hemsoporna, åter en avbockning i livets bok. Jag besitter nämligen ett ohanterbart fågelintresse. Jag gillar fåglar, tittar på fåglar, men kan absolut ingenting om dom. Dock måste detta ha varit en örn eftersom ormvråken jag blivit smått bekant med under åren på slätten var som en sparv i jämförelse.
Dock blir hela denna iakttagelse en smula ambivalent, jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig. Jag är nämligen svårt imponerad av våra stora rovdjur och tycker det är ashäftigt att ha örn i knutarna. Däremot är det inte speciellt kul att våra katter ofta håller till på nästan samma ställe om dagarna. Oavsett hur mycket jag än gillar örnar och stora rovfåglar så har jag inte det minsta intresse av att någon av våra frassar skall sluta sina dagar som örngott. Så egentligen vet jag inte vad jag tycker.
Detta är visserligen ett tag sen nu så kanske den bara var på genomresa. Det skulle kanske vara bäst så
Eftersom det med all sannolikhet var en havsörn, så är nog inte det något problem alls varken för katter eller andra husdjur.
Är det den våta hösten ( det lär inte ha regnat så här mycket nån höst sen Noa blev båtbyggare) som gör att havsörnarna är på åkrarna? Jag såg idag på väg norrut från Vasa i Storsvedstrakten ett par tre eller fyra stora fåglar på en åker, tänkte först på tranor eller gäss, men halsarna var för korta, då den ena bredde ut sina vingar konstaterade vi med kompisen att det var havsörn!
Tar inte havsörna smådjur? Och ja – det var höstens kanske allra våtaste dag.
Havsörnarna är klumpiga fåglar och tar inte byten som rör sig fort. När de tar sjöfåglar så samarbetar de ofta för att först trötta ut dem genom att tvinga dem att dyka. De äter inte mycket däggdjur, och då är det mest as
http://www.regeringen.ax/.composer/upload/naringsavd/skogsbruksbyran/Ekblad_gradu.pdf
Här ser man örn lite nu som då, senast idag seglade en örn rakt ovanför våra huvuden när vi höll på och plockade ner elstängseltråd. Den var så nära så även jag som ser lite halvkrasst, bra såg färgen och konturerna på näbben. Ashäftig kanske, men, jag tycker inte alls om detta flygande as. De har inte ännu tagit lamm av mej, men små lamm sätter jag inte ut på öppna fält. Historier om katter och taxar som fått vingar på ryggen gör inte denna fågel till en söt historia, än mindre alla syner som utskärsborna ser vardagligen om våren när örnarna plockar sjöfågel och deras ungar. Och sen blir det ett ramaskri om varför sjöfåglarna minskar… Jag säger bara det, forska hur mycket som helst, men fråga de som bor där vad som händer i vår natur. I de här trakterna finns det av dem, mer än man tror…
Örnen är nog ingen sällsynt gäst hitåt, precis som Lotta skriver. Fina djur är de ju inte kommer man från det, men någon gräns ska det väl vara i deras skyddande också. Var det nu förra eller det dörra vintern hade vi 6 havsörnar som satt o kalasade på ett rådjur(som en lo hade fångat) ute på isen. Inte direkt en utrotningshotad art enligt mig…
…det Förra vintern…. sku det ju vara 😛