Historien upprepar sig.

Vill ju inte späda på de pessimistiska ekonomiska framtidsutsikterna men tycker mig skönja samma utveckling som inom jordbruket i andra branscher nu.

-Hörde nämligen för en tid sen att fackföreningarna meddelade intresse att påbörja förhandlingarna om nya arbetsavtal, antagligen för att i tid anpassa lönerna till en lägre nivå och på så vis rädda arbetsplatserna. För det var väl det som avsågs?

-Resebranschen har ju internationell karaktär och där verkar nu arbetstagarna förstå att anpassning till en lägre lönenivå är en dellösning i att bibehålla arbetsplatserna, för det är väl så man skall tolka överenskommelsen med SAS?

Vad gäller lönesänkningar så har ju vi bönder återigen gått i första ledet, vår lönesänkning genomfördes ju redan 1995 då vi gick med i EG. Produktpriserna sjönk ordentligt, på många produkter uppskattningsvis 30-50%.  Visst fick vi ju lite stöd som delkompensation men den övriga kompenseringen som skulle komma via lägre pris på insatsmedlen uteblev, det tror jag nog att de flesta insett.

Så joo, historien upprepar sig……. i medeltida krig och schackspel offrades ju bönderna till först. Kanske har nu turen kommit till “hästarna” “tornen” och “löparna”? Vem vet kanske en allmän anpassning till lägre lönenivåer kan resultera i att löftena om lägre priser på insatsmedlen infrias? Eller har schackbrädets kung och drottning ersatts av andra “pjäser” som skall försvaras?

Dylikt kan man ju filosofera om när man plockar morötter en gråmulen novemberdag och behöver lite omväxling bland tankarna i hjärnkontoret som annars mest kretsar kring planering inför nästa säsong……..

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.